Problemprat vs lösningsprat

En tidigare coachingklient berättade för mig att hon hade brottats med samma problem i över två år, ett problem som handlade om en riktigt dålig relation till hennes exman, som även var far till hennes båda barn. Otaliga gånger hade hon beklagat sig för sina vänner, som alla var väldigt förstående och höll med om att exmannen var både dum och besvärlig. Men trots alla dessa samtal med vännerna och en massa grubblande på egen hand, hade hon inte kommit en millimeter närmare en lösning.

Vilket inte var så konstigt. Vännerna lät henne bara fortsätta beklaga sig och bekräftade hur hemsk exmannen var och hur synd det var om henne. Och vad lärde hon sig av det om hur hon skulle förbättra relationen? Ingenting.

Under våra samtal fick hon beskriva vad hon önskade sig i stället. Hur skulle en god relation se ut? Och sen började vi undersöka vad som redan fungerade bra (eller åtminstone mindre dåligt), vad som bidrog till de bättre tillfällena och hur hon skulle kunna få det att växa.

Efter bara några veckor började hon märka att relationen förändrades, och efter ytterligare några veckor kom hon till vårt sista samtal och sa ”Det är jättemärkligt, han har blivit riktigt trevlig!”

I metoden Lösningsfokus skiljer man på ”problemprat” och ”lösningsprat”.

Problemprat är när du pratar om det du INTE vill ha; problem, fel, brister, frustrationer, irritationsmoment osv. Det gör dig möjligen till en expert på själva problemet, men det är inte säkert att det hjälper dig hitta lösningen. Snarare kan det skapa en känsla av maktlöshet.

Lösningsprat är när du pratar om det du VILL ha; lösningar, resurser, vad som fungerar, tecken på framsteg osv. Lösningsprat skapar hopp, ger energi och hjälper dig att se möjligheter.

Så gott som alla människor tror att de är lösningsfokuserade. Men de flesta ägnar sig åt problemprat. Hur är det för dig?