Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

2018 > 05

Du har kanske, precis som jag, varit på arbetsplatser med väldigt olika arbetsmiljö. Som alla miljöer kan arbetsmiljön göra det lätt för oss att må bra, utvecklas, prestera och skapa goda resultat, eller så kan den hindra oss och hålla oss tillbaka. Vissa miljöer får oss att blomma ut, medan andra får oss att vissna. Låt mig berätta om två väldigt olika arbetsplatser jag själv har jobbat på.

I slutet av 1990-talet fick jag jobb som projektledare för en arbetsmarknadsutbildning i ett stort utbildningsföretag. När jag tackade ja till jobbet hade jag fått bilden av ett spännande arbete i en organisation som hade järnkoll på den senaste forskningen inom pedagogik och låg i framkant när det gällde att omsätta forskningen i det praktiska arbetet. Mycket handlade om att skapa en kreativ och inspirerande lärmiljö för kursdeltagarna. Eftersom jag hade en examen i pedagogik i bagaget kändes det här förstås jättespännande.

Men när jag började insåg jag snabbt att de nya moderna idéerna inte överhuvudtaget hade nått fram till den filial där jag skulle jobba. Min arbetsplats var en grå betongkoloss från 1970-talet, och det var inte bara byggnaden som var grå och tung utan hela kulturen. Stämningen var negativ och motsträvig och gubbarna som hade jobbat där sedan huset byggdes kallade alla nya idéer om att förändra miljön för ”kärringfasoner” och ”trams”. Jag är förstås fullt medveten om att kvinnor också kan vara negativa och gnälliga, men på just den här arbetsplatsen var det gubbarna som dominerade. Lokalerna såg likadana ut 1999 som de hade gjort 1970, de var så trista och inspirationsdödande att jag inte begrep hur någon stod ut med att jobba där, och ändå fanns det ingen som helst förståelse för att det kunde vara bra med förändring. När en av gubbarna en dag upptäckte att jag och min kollega hade hängt upp nya gardiner och tavlor och dessutom tagit in några stockar och grenar från skogen, ondgjorde han sig över dumheterna i över en vecka i fikarummet medan de andra gubbarna muttrade och höll med.

Förutom den allmänt negativa stämningen visade det sig dessutom att mitt kontor var en mörk liten skrubb utan fönster och att mina arbetsuppgifter skulle kunna ha utförts av i princip vem som helst. Man kunde ha plockat in någon från gatan, den utbildning och erfarenhet jag hade med mig i bagaget var helt överflödig. Jag tror aldrig att jag har känt mig så understimulerad, och det fanns ingen som helst möjlighet att ta vara på mina styrkor eller utveckla min kompetens.

Lyckligtvis var jag gravid när jag fick jobbet, så efter ett halvår kunde jag gå hem på föräldraledighet. Sedan såg jag till att skaffa ett annat jobb, och det jobbet var en radikal kontrast mot det förra.

Jag hamnade som verksamhetskoordinator i ett stort omställningsprojekt. Vi byggde upp en organisation med 50 medarbetare från grunden, drev den i två år och hjälpte under den tiden närmare 1000 personer att skaffa en ny försörjning, och sedan avvecklade vi allt när projektet var slut.

På den här arbetsplatsen rådde en helt annan stämning. En av mina kollegor sa vid något tillfälle att atmosfären kunde beskrivas som 50 procent professionalism och 50 procent galenskap. Det var glatt och uppsluppet samtidigt som alla var väldigt professionella. Det fanns en stark sammanhållning, ett tydligt gemensamt mål, alla stöttade varandra och hjälptes åt, och det var väldigt ad hoc, vi utvecklade kreativa lösningar allteftersom behoven uppstod. Vi var duktiga på att uppmärksamma och fira när något gick bra (och det gjorde det ofta). Vi gjorde också en massa tokiga och roliga saker tillsammans både på och utanför arbetsplatsen, vilket skapade en härlig gemenskap.

Själva lokalerna vi höll till i var inte särskilt mycket roligare än de jag hade haft i det förra jobbet, men det spelade inte så stor roll här, eftersom den psykosociala miljön var så bra. Och jag hade i alla fall ett fönster.

Du har säkert egna erfarenheter av arbetsplatser där du har trivts både bra och mindre bra. Vissa arbetsplatser gör så att man blir alldeles fylld av energi och längtar efter att gå till jobbet igen när helgen går mot sitt slut. Och andra dränerar en fullständigt. Vilken slags arbetsmiljö vi trivs i kan förstås variera mellan olika personer. Även om jag själv helt klart föredrog den andra miljön av de båda jag just beskrev, så kanske det skulle vara tvärtom för någon annan. För mig var det en helt perfekt miljö, jag stortrivdes, kände mig levande, växte och utvecklades. Men kanske hade någon som är mer beroende av struktur, ordning och tydliga rutiner, och som inte är så mycket för galenskaper, upplevt det som kaotiskt och oseriöst.

Vilken är den bästa arbetsmiljön du har upplevt? Vad var det som gjorde den så bra? Och hur skulle en riktigt optimal miljö se ut för dig?

Texten är hämtad ur min bok "Den lata vägen till ett fantastiskt liv - och arbetsliv. Just nu till kampanjpris på Bokus, endast 139 kr (ord pris 179 kr). Läs mer om boken här.

Läs hela inlägget »

Med anledning av den nya dataskyddsförordningen, GDPR, som träder i kraft 25 maj 2018, har jag uppdaterat min information kring integritetsskydd och behandling av personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag behandlar personuppgifter och om dina rättigheter. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: gdpr, personuppgifter

Just nu har Bokus kampanjpris på "Den lata vägen till ett fantastiskt liv - och arbetsliv", endast 139 kr (ord pris 179 kr)! Perfekt sommarpresent till alla som håller på att slå knut på sig själva! Kanske till dig själv, eller till hela personalen? Du hittar boken här.

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter