Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

Under mina föreläsningar brukar jag låta deltagarna göra en övning kallad ”Uppskattande intervju”, där de ska intervjua varandra om något de har gjort bra den senaste tiden. Det är slående (och ganska sorgligt) hur ofta deltagarna har svårt att komma på något de har gjort bra. Hur kan det vara så svårt? De flesta av oss gör ju massor av bra grejer varenda dag! Vi gör mycket mer rätt än fel, men ändå är det felen som fastnar i minnet.

Det som ställer till det för oss är det som på psykologspråk kallas ”negativity bias”, eller vårt negativa filter. Våra hjärnor är genetiskt programmerade att hålla koll på hot, risker och faror. De av våra förfäder som bara lallade runt på savannen och tänkte positivt blev inte särskilt långlivade, det var de som var vaksamma och riskmedvetna som överlevde och förde sina gener vidare. Så vi kan tacka (?) evolutionen för vår dragning till det negativa. Enligt neuropsykologen Rick Hansen är våra hjärnor som kardborreband för negativa händelser, men som teflon för positiva. När något negativt händer dig, lagras det direkt i ditt långtidsminne. Men när det händer något positivt, måste du aktivt tänka på det i minst 12 sekunder för att det överhuvudtaget ska föras över till långtidsminnet. Annars glider det bara ur minnet, som ett stekt ägg ur en teflonpanna.

Och hur många brukar ägna minst 12 sekunder åt att tänka på sådant de har gjort bra? Brukar du göra det? Eller lägger du det bara åt sidan, drar en lättnadens suck och tänker ”skönt, jag klarade det”, och springer vidare till nästa utmaning? Samtidigt som du kan ägna dagar, kanske till och med veckor, åt att älta dina misstag och misslyckanden…? Ja, då är det ju inte så konstigt att det är svårt att komma på saker du har lyckats med.

Lösningen: Sluta älta dina misslyckanden och börja i stället älta dina framgångar! När du åker hem från jobbet, släpp den där enstaka lilla negativa händelsen och fundera i stället på vad du har gjort bra, och inte minst, varför det gick så bra. Hur bar du dig åt? Och vad kan du lära dig av det, som du kan ha nytta av i liknande situationer i framtiden? Att älta dina framgångar är ett perfekt sätt att dels lära dig vad som orsakar framgång, snarare än vad som orsakar misslyckanden, dels att boosta dig själv och lagra in en massa positiva saker i långtidsminnet. Prova själv!

Vill du lära dig mer om hur du kan motarbeta teflonhjärnan? Vill du bli bättre på att tillvarata styrkor och framgångar, i stället för att fastna i brister och misslyckanden? Just nu har både Bokus och Adlibris specialpris på den nya utgåvan av min bok "Släng problemglasögonen". 
Länk till Bokus (119 kr)
Länk till Adlibris (129 kr)
 

Läs hela inlägget »

Häromdagen, när jag hittade kantareller under min skogspromenad, kom jag att tänka på när jag för flera år sedan tränade min hund Nalle i kantarellsök. Vi gick först en kurs och sen tränade vi vidare på egen hand. Jag var väl inte så jätteambitiös, vi kom aldrig längre än till att jag hittade kantarellerna först, ropade på Nalle och sa ”Var är kantarellerna?”. Sen skulle han nosa rätt på dem och så fort han satte nosen mot en kantarell skulle ha få belöning.

Nalle tyckte att det här var en jättekul aktivitet, ända tills jag vid ett tillfälle sabbade den. Till saken hör att Nalle var van att alltid sätta sig fint när jag tog fram en Frolic. Så varje gång jag berömde honom och skulle ge honom Frolic åkte rumpan ner. Och var satte han sig då? Jo, rakt på de dyrbara kantarellerna förstås! Och vad gjorde jag? Jo, direkt efter att jag hade hojtat ”Braaaa!” med glad röst och en Frolic i handen, skrek jag ”Neeeeej!” med inte fullt så glad röst, och knuffade bort honom från kantarellerna. Det här blev ju väldigt förvirrande och tråkigt för Nalle, så i sin besvikelse lufsade han iväg och hittade en stor gyttjepöl att bada i istället. Matte var knäpp och gyttjebad var mycket roligare.

Jag tänker att vi ofta beter oss likadant mot andra människor som jag gjorde mot Nalle. Vi ger dubbla budskap och skapar förvirring, missförstånd och kanske besvikelse. Inte minst när vi ska ge någon positiv feedback. Hur vanligt är det inte att de positiva orden följs av ett ”MEN”? ”Du har gjort ett jättebra jobb med det här projektet, men ska din rapport verkligen se ut så där?”

Eller när vi ska framföra kritik, och använder sandwichmetoden för att linda in det negativa budskapet mellan två positiva budskap, så att vi inte ska känna oss så taskiga. ”Du vet ju att vi uppskattar dig jättemycket, men rapporten du skrev var riktigt dålig, men det var snällt av dig att baka bullar till fredagsfikat.”

Snacka om att skapa förvirring! Jag håller benhårt fast vid att beröm och kritik ska hållas isär (även om jag uppenbarligen misslyckas själv ibland). Ge rent beröm när någon gör något bra, och kritik när någon gör något mindre bra, men blanda dem inte. Annars är risken stor att den du framför ditt budskap till gör som Nalle, blir besviken och går och badar i gyttja i stället i ren protest. 

PS. När människor känner sig uppskattade och får mycket beröm, är det också lättare att både framföra och ta emot kritik när det är befogat. Tänk också på att kritik kan formuleras på olika sätt, formulera om dina klagomål till önskemål så når du fram bättre. Dvs säg vad du vill se mer av, inte mindre av. 

Läs hela inlägget »

Tidigare i somras hade jag glädjen att få gästa min käre vän och kollega Hasse Carlssons nya soffprogram. Här kan du se avsnittet, där vi bl a pratar om att slänga problemglasögonen, om vad vi tycker om positivitetsindustrin, och om vad jag menar med "den lata vägen till ett fantastiskt liv".

Läs hela inlägget »

En halvdag med föreläsningar i TEDx-stil, dvs 20 minuter långa inspirationsbomber fyllda med nya verktyg, kunskap och tankar för att du skall gå därifrån med ett driv och energi att förbättra dina möten, både på jobbet och hemma. Möteskulturdagen arrangeras för tionde året i rad, och vi törs lova att vi i år erbjuder en ännu större bredd på kunskap!

Själv ska jag föreläsa om varför rätt miljö är viktigare än viljestyrka. Andra talare är bl a David JP Phillips, Frida Panoussis (FridaRit), Micke Darmell, Jan Gunnarsson, Antoni Lacinai, Christina Åkerberg och Karin Hedén.

DU SOM LEDER MÖTEN i ditt jobb: Jag har 25 VIP-biljetter till varje ort (Göteborg, Stockholm och Lund). Vill du gå? Mejla mig på gunnel@rynerconsulting.se så berättar jag hur du gör för att anmäla dig som min gäst.

Läs mer om Möteskulturdagen här.

Läs hela inlägget »

I våras blev jag intervjuad av Carina Glenning till hennes reportageserie "Nyfiken på". Här kan du läsa den färdiga artikeln som publicerades nu i dagarna. 

Läs hela inlägget »

I förra veckan gästade jag härliga Kim Schoultz i podden "Bli din bästa version". Det blev ett roligt och spännande samtal om hur vi påverkas av vår miljö och hur du kan delegera din framgång till miljön, varför lathet kan vara något bra, att det inte räcker med mindfulness för att råda bot på den skenande psykiska ohälsan, om tacksamhet, uppskattning, livet, döden, att tillvarata dina styrkor och en massa annat.  
Nu är avsnittet ute, klicka här om du vill lyssna!  

Läs hela inlägget »

Grupptryck är toppen! (om du är i rätt grupp) Läs gärna min krönika i tidningen Sälj! Om du har svårt att läsa på bilden, klicka här för att läsa på Säljs hemsida

Läs hela inlägget »

Du har kanske, precis som jag, varit på arbetsplatser med väldigt olika arbetsmiljö. Som alla miljöer kan arbetsmiljön göra det lätt för oss att må bra, utvecklas, prestera och skapa goda resultat, eller så kan den hindra oss och hålla oss tillbaka. Vissa miljöer får oss att blomma ut, medan andra får oss att vissna. Låt mig berätta om två väldigt olika arbetsplatser jag själv har jobbat på.

I slutet av 1990-talet fick jag jobb som projektledare för en arbetsmarknadsutbildning i ett stort utbildningsföretag. När jag tackade ja till jobbet hade jag fått bilden av ett spännande arbete i en organisation som hade järnkoll på den senaste forskningen inom pedagogik och låg i framkant när det gällde att omsätta forskningen i det praktiska arbetet. Mycket handlade om att skapa en kreativ och inspirerande lärmiljö för kursdeltagarna. Eftersom jag hade en examen i pedagogik i bagaget kändes det här förstås jättespännande.

Men när jag började insåg jag snabbt att de nya moderna idéerna inte överhuvudtaget hade nått fram till den filial där jag skulle jobba. Min arbetsplats var en grå betongkoloss från 1970-talet, och det var inte bara byggnaden som var grå och tung utan hela kulturen. Stämningen var negativ och motsträvig och gubbarna som hade jobbat där sedan huset byggdes kallade alla nya idéer om att förändra miljön för ”kärringfasoner” och ”trams”. Jag är förstås fullt medveten om att kvinnor också kan vara negativa och gnälliga, men på just den här arbetsplatsen var det gubbarna som dominerade. Lokalerna såg likadana ut 1999 som de hade gjort 1970, de var så trista och inspirationsdödande att jag inte begrep hur någon stod ut med att jobba där, och ändå fanns det ingen som helst förståelse för att det kunde vara bra med förändring. När en av gubbarna en dag upptäckte att jag och min kollega hade hängt upp nya gardiner och tavlor och dessutom tagit in några stockar och grenar från skogen, ondgjorde han sig över dumheterna i över en vecka i fikarummet medan de andra gubbarna muttrade och höll med.

Förutom den allmänt negativa stämningen visade det sig dessutom att mitt kontor var en mörk liten skrubb utan fönster och att mina arbetsuppgifter skulle kunna ha utförts av i princip vem som helst. Man kunde ha plockat in någon från gatan, den utbildning och erfarenhet jag hade med mig i bagaget var helt överflödig. Jag tror aldrig att jag har känt mig så understimulerad, och det fanns ingen som helst möjlighet att ta vara på mina styrkor eller utveckla min kompetens.

Lyckligtvis var jag gravid när jag fick jobbet, så efter ett halvår kunde jag gå hem på föräldraledighet. Sedan såg jag till att skaffa ett annat jobb, och det jobbet var en radikal kontrast mot det förra.

Jag hamnade som verksamhetskoordinator i ett stort omställningsprojekt. Vi byggde upp en organisation med 50 medarbetare från grunden, drev den i två år och hjälpte under den tiden närmare 1000 personer att skaffa en ny försörjning, och sedan avvecklade vi allt när projektet var slut.

På den här arbetsplatsen rådde en helt annan stämning. En av mina kollegor sa vid något tillfälle att atmosfären kunde beskrivas som 50 procent professionalism och 50 procent galenskap. Det var glatt och uppsluppet samtidigt som alla var väldigt professionella. Det fanns en stark sammanhållning, ett tydligt gemensamt mål, alla stöttade varandra och hjälptes åt, och det var väldigt ad hoc, vi utvecklade kreativa lösningar allteftersom behoven uppstod. Vi var duktiga på att uppmärksamma och fira när något gick bra (och det gjorde det ofta). Vi gjorde också en massa tokiga och roliga saker tillsammans både på och utanför arbetsplatsen, vilket skapade en härlig gemenskap.

Själva lokalerna vi höll till i var inte särskilt mycket roligare än de jag hade haft i det förra jobbet, men det spelade inte så stor roll här, eftersom den psykosociala miljön var så bra. Och jag hade i alla fall ett fönster.

Du har säkert egna erfarenheter av arbetsplatser där du har trivts både bra och mindre bra. Vissa arbetsplatser gör så att man blir alldeles fylld av energi och längtar efter att gå till jobbet igen när helgen går mot sitt slut. Och andra dränerar en fullständigt. Vilken slags arbetsmiljö vi trivs i kan förstås variera mellan olika personer. Även om jag själv helt klart föredrog den andra miljön av de båda jag just beskrev, så kanske det skulle vara tvärtom för någon annan. För mig var det en helt perfekt miljö, jag stortrivdes, kände mig levande, växte och utvecklades. Men kanske hade någon som är mer beroende av struktur, ordning och tydliga rutiner, och som inte är så mycket för galenskaper, upplevt det som kaotiskt och oseriöst.

Vilken är den bästa arbetsmiljön du har upplevt? Vad var det som gjorde den så bra? Och hur skulle en riktigt optimal miljö se ut för dig?

Texten är hämtad ur min bok "Den lata vägen till ett fantastiskt liv - och arbetsliv. Just nu till kampanjpris på Bokus, endast 139 kr (ord pris 179 kr). Läs mer om boken här.

Läs hela inlägget »

Med anledning av den nya dataskyddsförordningen, GDPR, som träder i kraft 25 maj 2018, har jag uppdaterat min information kring integritetsskydd och behandling av personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag behandlar personuppgifter och om dina rättigheter. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: gdpr personuppgifter

Just nu har Bokus kampanjpris på "Den lata vägen till ett fantastiskt liv - och arbetsliv", endast 139 kr (ord pris 179 kr)! Perfekt sommarpresent till alla som håller på att slå knut på sig själva! Kanske till dig själv, eller till hela personalen? Du hittar boken här.

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter