Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

2015

Alla har styrkor. ALLA. Det finns ingen som kan vara bra på allt, men alla är bra på något. Och det är våra styrkor som är våra allra största tillgångar, för både oss själva, vår omgivning och våra arbetsgivare. Det är också inom de områden där vi har naturliga styrkor som vi har den största möjligheten att utvecklas till att bli riktigt mästerliga. Därför är det rent ut sagt DUMT att vi ägnar så mycket uppmärksamhet åt människors svagheter.

Häromdagen sa en deltagare på en föreläsning: ”Men jag har ett barn som har en diagnos, och i skolan tjatar de ständigt på honom om hans svagheter. Det borde de väl inte göra då?”

NEJ, det borde de inte!! Jag blir både ledsen, frustrerad och arg när jag hör sådant. Om vi bara ägnar oss åt att kritisera människor för deras svagheter och lägger all vår kraft på att åtgärda dem, då kan vi aldrig hjälpa någon att bli riktigt bra på något, bara medelmåttig. I bästa fall.

I värsta fall, och särskilt när vi har med barn att göra, är risken stor att vi sänker deras självkänsla och självförtroende fullständigt och får dem att växa upp med en bild av sig själva som helt odugliga och värdelösa.

I min bok har jag med ett citat från Lars Engdahl, som arbetar med ledarutveckling och teambuilding och själv har ADHD: ”Egentligen handlar det om att ta vara på alla individer och låta dem syssla med det de är bra på. ADHD-människor till exempel är ofta suveräna idésprutor och doers, men värdelösa på byråkrati och annat pappersarbete. Om vi hade ett samhälle där vi bättre tog tillvara vad olika individer är bra på och vi alla ingick i ett större sammanhang, som en storfamilj, skulle ingen ha problem med oss ADHD:are. Vi är ju ena jäkla motorer.”

Tänk om vi alla kunde bli lite bättre på att se, bekräfta, tillvarata och bygga vidare på andra människors styrkor. Både när det gäller våra egna barn, i skolan, i föreningslivet och på arbetsplatser. Tänk om vi kunde se att alla har något att tillföra och att vi genom att tillvarata olikheter kan bygga fantastiska team. Tänk om vi kunde inse att en uppgift ofta kan lösas på fler än ett sätt och låta människor hitta sitt eget bästa sätt att nå målet. Tänk om varenda unge kunde få växa upp och känna sig duktig, värdefull och uppskattad. Självklart behöver vi också lära oss att hantera sådana svagheter som ligger i vägen för oss, men det får aldrig bli viktigare än att ta vara på styrkorna.

Det är inte svårt, det handlar bara om att bestämma sig för att skifta fokus. Tillsammans kan vi starta en styrkerevolution!


Vill du lära dig mer om att tillvarata styrkor? Den 10 februari har jag en öppen föreläsning i Stockholm tillsammans med Kjell Dahlin.
Mer info på http://simplesignup.se/event/68980-gunnel-kjell-live


 

Läs hela inlägget »

Visste du att trollformeln ”abrakadabra” kommer av det armeniska uttrycket "avra kehdabra", som betyder ungefär ”Jag skapar medan jag pratar”?

Och det är ju helt sant! Har du tänkt på hur goda idéer och insikter ofta uppstår i samtal, när man säger saker högt istället för att bara gå och tänka på dem för sig själv? När jag coachar andra får jag ständigt bevis för hur mycket mer kreativa vi blir och hur mycket mer vi kan åstadkomma, när vi får reflektera högt och ha någon som lyssnar och ställer frågor. Är dessutom frågorna positiva, nyfikna, öppna och utforskande är det ännu bättre.

Jag tror många med mig känner igen hur det är att gå runt och grubbla över ett problem eller drömma om att uppnå ett mål av något slag, utan att det händer ett endaste dugg – tankarna mal på, dag efter dag, men man kommer liksom ingenstans. 

Nästa gång du har något som du går och funderar över och du märker att du börjar gå på tomgång – hitta en samtalspartner. Det kan vara en professionell coach, en familjemedlem eller en god vän. Det viktigaste är att personen har förmågan att lyssna och ställa frågor och inte ger dig råd eller säger åt dig hur du ska göra. Är det en person som är ovan att lyssna på det sättet – be honom/henne redan från början att bara lyssna och ställa frågor, tala om att du inte vill ha några råd.

Meningen är att det är DU som ska skapa medan du talar, det är då sann magi kan uppstå. 

Läs hela inlägget »

Min 21-åriga dotter som bor och jobbar i Oslo var hemma på besök i helgen. Hon har haft en lite jobbig höst och känt sig nedstämd, men har samtidigt försökt hitta saker och aktiviteter som ger henne glädje och energi. En av dessa saker är podcasten ”Fredagspodden”, som hon berättade för mig att hon lyssnar på hela dagarna på jobbet, och som alltid gör henne på bättre humör.

Av en ren slump upptäckte hon igår att upphovskvinnorna till Fredagspodden, Hannah och Amanda, skulle signera sin nya bok på ett köpcenter inte långt från oss idag. ”Jag måste åka dit!” hojtade dottern. ”Men mamma, kan man säga till vuxna människor att de har bidragit till att göra mitt liv bättre, att jag har haft sån hjälp av att lyssna på deras podd, eller kommer de att tycka att jag är helt knäpp då?”

Jag blev först lite häpen över frågan – för mig är det så självklart att ALLA människor mår bra av beröm, och jag har svårt att tro att någon skulle ta illa upp av att få höra att de har bidragit positivt till någons liv. Men det är nog tyvärr så att många är försiktiga med att ge beröm, framförallt till väldigt duktiga och framgångsrika människor, för de vet väl redan hur duktiga och framgångsrika de är. Men min inställning är att om du tycker att någon har gjort något bra – säg det!

Så det gjorde dottern, hon köpte bok, fick den signerad och berättade för Hannah och Amanda vad de har betytt för henne. Tror ni de blev förnärmade? Tittade snett på henne? Gick därifrån? Självklart inte! De blev precis lika glada som vem som helst som får positiv feedback blir! Jag var med och bevittnade det hela och jag tror att vi alla fyra fick en liten tår i ögat.

Min poäng med detta är: Varje gång du tänker något positivt om en annan person – framför det också. Oavsett om det är brevbäraren, kollegan, Zlatan eller Dalai Lama – om du tycker att de gör något bra eller har gjort en positiv skillnad i ditt eget liv, får du chansen så säg det till dem.

När dottern kom hem läste hon vad Hannah och Amanda hade skrivit till henne i boken. ”Allt blir bra”. Nu sitter hon på bussen tillbaka till Oslo med en glad känsla i magen. Och samma känsla har säkert de båda poddskaparna, som förhoppningsvis fick massor av uppskattning och beröm idag.
 

Läs hela inlägget »

”I stället för att försöka förändra människorna för att passa arbetet, strävar vi efter att förändra arbetet så att det passar människorna.”

Citatet kommer från Clive Hutchinson, som leder det brittiska företaget Cougar Automation.

Cougar Automation har uppmärksammats och vunnit ett flertal priser för sin excellenta service. Hemligheten bakom framgången är att de systematiskt arbetar för att tillvarata medarbetarnas styrkor, något som har lett till såväl gladare personal som högre kvalitet, ökad effektivitet, nöjdare kunder och bättre resultat.

De gör detta på i huvudsak två sätt:

  1. De uppmuntrar de anställda att prata om sina styrkor i teamet och med sin chef, och att fördela arbetet sinsemellan så att var och en gör mer av sådant som tillvaratar deras styrkor. Det behöver inte vara stora förändringar, bara att få bli av med en sak som dränerar dig och få lägga till en sak som du älskar gör enorm skillnad.
  2. De ger sina anställda stor frihet och flexibilitet i hur de utför sitt arbete. Visst är det bra med standardisering av arbetssätt inom tillverkningsindustrin, där målet är att producera tusentals identiska produkter varje dag. Men i ett serviceföretag som Cougar Automation är förutsättningarna annorlunda, där handlar det om att hantera oerhört varierande behov hos kunderna, vilket kräver flexibilitet. Så Cougar Automation säger till sin personal ”hitta ditt eget sätt att leverera det kunden vill ha”, vilket ger dem möjlighet att använda sina egna styrkor och hitta ett arbetssätt som passar dem.


Så självklart och så enkelt – och ändå är det så få företag som jobbar så här. De allra flesta sitter fortfarande fast i den utbredda uppfattningen att utveckling handlar om att åtgärda människors svagheter. Hur ser det ut i din egen organisation?
 

Läs hela inlägget »

”Hur gick det idag?”
”Bra.”
”Vad skönt.”

”Hur gick det idag?”
”Dåligt.”
”Nej, vad tråkigt! Varför då? Vad hände?”

Är det inte intressant hur vi ofta tar sådant som är bra och bara lägger det åt sidan, medan vi gärna borrar vidare i det som är mindre bra? Vi är oftast mycket mer benägna att gå till botten med och hitta orsakerna till problem och misslyckanden, än att hitta orsakerna till att det går bra.

Häromdagen åt jag lunch med en kollega och varje gång hon berättade om något kul eller bra så frågade jag ”varför då?”, ”vad är det som gör det så roligt?”, ”varför gick det så bra?” osv. Det ledde till långa utläggningar från henne, där hon verkligen gick på djupet och reflekterade högt kring vad det var som var bra/roligt och varför. Utläggningar som fyllde både min kollega och mig med positiv energi.

Jag säger inte att du ska ignorera dina vänner, kollegor eller barn nästa gång de har misslyckats med något, men tänk om du skulle prova att reagera med samma nyfikenhet när något har gått bra?

Testa även att göra samma sak när du frågar hur någon mår. ”Bra” säger de. Och då ler du och säger ”Varför då?”. :)
 

Läs hela inlägget »

Arbetsglädje och trivsel stimulerar goda prestationer och goda resultat på arbetsplatsen. Det vet vi sedan länge. Men den amerikanska trend vi nu ser där företag erbjuder fantastiska (?) förmåner som gör att de anställda egentligen aldrig behöver gå hem, har obligatoriska hejaramsor och bolagssånger, och skickar sina anställda på kurser där de ska lära sig tänka positivt, den trenden är jag ganska tveksam till. (Läs mer om sekttrenden i Veckans Affärer eller Huffington Post

Arbetsglädje kan inte tvingas fram med kosmetiska åtgärder på ytan. Arbetsglädje kommer snarare av att jag som anställd känner att jag bidrar och gör ett bra jobb, att jag får använda min kompetens och mina styrkor, får uppskattning och erkänsla för det jag gör, har någorlunda tydliga mål att arbeta mot, har goda relationer med mina kollegor och min chef, att jag möts av respekt, får göra min röst hörd och kan påverka framförallt min egen situation, och helst också får vara delaktig i större frågor på min arbetsplats.

Några gånger har det hänt att jag som föreläsare har blivit presenterad med orden ”och nu ska Gunnel Ryner lära oss att tänka positivt!”.

Då riktigt ser jag hur åhörarna vänder taggarna utåt, och det med all rätt! Jag har då fått börja med att dementera, och förklara att jag inte alls är ute efter att lära någon att tänka positivt, och min bok och föreläsning om att slänga problemglasögonen handlar INTE om att få anställda att sluta klaga och i stället se allt i ett positivt, rosa och fluffigt skimmer.

De handlar snarare om att vi som individer, grupper och organisationer borde bli bättre på att se våra styrkor och det vi och våra kollegor/medarbetare gör bra, och att bygga utveckling på det som fungerar, istället för att bara leta fel, åtgärda brister och kritisera människor. Att uppmärksamma allt som redan görs bra, och låta människor känna sig stolta och uppskattade, bidrar till att skapa en positiv atmosfär och lägger grunden för ännu bättre resultat.

Vi kan aldrig tvinga eller lära någon att vara glad och positiv. Det måste komma inifrån. Det vi KAN göra är att skapa förutsättningar för genuin arbetsglädje. 
 

Läs hela inlägget »

Jag pratar ofta om vikten av att ha mer positiv än negativ kommunikation, både på jobbet och hemma. Mängder av forskning visar att för att vi människor ska må riktigt bra, blomstra och prestera på topp, behöver vi vara i en positiv miljö. En miljö där vi känner oss värdefulla, uppskattade och stolta.

Faktum är att vårt sätt att kommunicera med varandra och vilka ord vi väljer att använda påverkar oss mer än vad vi kanske tror.

Jeffrey Hausdorf och Becca Levy har studerat hur äldre människor påverkas av att utsättas för negativa respektive positiva ord. De lät en grupp äldre tillbringa några minuter med att göra ett datorbaserat test för reaktionstid. Under tiden de genomförde testet exponerades deltagarna för olika ord, som bara visades under 70 millisekunder. Så kort tid att deltagarna inte lade märke till dem, men tillräckligt för att orden skulle registreras av deras undermedvetna.

Hälften av de äldre exponerades för negativa ord som ”senil”, ”glömsk” och ”sjuklig”. Den andra hälften exponerades för positiva ord som ”klok”, ”skarpsinnig” och ”skicklig”.

Försöket gav ett flertal effekter. De som hade utsatts för negativa ord gick långsammare efteråt, presterade sämre på ett efterföljande minnestest och undervärderade sina egna förmågor. När de gavs ett antal matteproblem att lösa reagerade de som exponerats för negativa ord med tydliga stressymptom, medan de som fått positiva ord seglade igenom uppgifterna utan några som helst tecken på stress.

Efter försöket frågade Levy deltagarna om de skulle efterfråga en dyr men potentiellt livräddande medicinsk behandling om de visste att de annars skulle dö inom en månad. De som hade exponerats för positiva ord tackade nästan alla ja till behandlingen, men merparten av de som exponerats för negativa ord avböjde behandlingen. De reaktioner som omedvetet triggades igång av de negativa orden tycktes ha minskat deras livsvilja.

Den här typen av försök har inte bara gjorts på äldre, utan på människor i alla åldersgrupper. Och om vi påverkas så mycket av ord som vi inte ens hinner uppfatta, hur mycket påverkas vi då inte av de ord som vi hör och är medvetna om? Om vi pratar mest om problem, svagheter, brister och misslyckanden på jobbet, eller hemma, så att vi skapar en negativ atmosfär och gör människor uppgivna och modfällda - hur ska vi då någonsin kunna uppnå goda resultat?

Fundera över vilka ord ni använder på din arbetsplats. Och utanför jobbet, bland dina vänner eller i din familj. Finns det andra ord som du skulle vilja använda lite oftare? Hur kan du bidra till att lyfta de människor du har omkring dig, så att de känner sig stärkta och uppskattade?
 

Läs hela inlägget »

Händer det att du efter en fest ältar något du sa, som i efterhand lät jättekorkat, okänsligt eller bara fel? Kanske till och med så att du glömmer hur rolig festen var i övrigt? Efter utvecklingssamtalet på jobbet, grunnar du mer på den lilla dosen negativ feedback du fick än på alla lovord chefen öste över dig? När dina barn kommer hem med sina betyg – ger du automatiskt mer uppmärksamhet till de dåliga betygen än till de bra?

Lugn, du är i gott sällskap! Vi människor har en nedärvd naturlig tendens att fokusera mer på negativa saker än positiva. På psykologspråk kallas det ”negativity bias”, och förklaringen till denna dragning till det negativa tycks finnas i evolutionen.

I människans begynnelse var det förenat med livsfara att inte vara uppmärksam på risker i omgivningen. ”Är det en tiger som rör sig där i buskarna? Nej, det är säkert ingen fara, jag chansar och går förbi!” Inte smart, fem sekunder senare är det tack och god natt.

De av våra förfäder som bara gled runt och tänkte positivt blev inte särskilt långlivade. Det var de oroliga och vaksamma, de som hela tiden hade koll på hot och faror, som överlevde och skickade sina gener vidare. Gener som vi bär med oss än idag, och som gör att vi är mycket mer uppmärksamma på problem, brister, risker och misslyckanden än på framgångar, glädjeämnen och ljuspunkter.

Neuropsykologen Rick Hanson menar att ”våra hjärnor fungerar som kardborreband när det gäller negativa upplevelser och som teflon när det gäller positiva upplevelser”.

Negativa stimuli skapar mer aktivitet i hjärnan än positiva stimuli. Vi är också bättre på att lägga märke till negativa saker. Det har visat sig t ex i studier där försökspersonerna får titta på en mängd ansikten - det är de arga ansiktena de upptäcker först, före de glada. Negativa händelser lagras dessutom snabbt i ditt långtidsminne, men när det gäller positiva händelser måste du aktivt tänka på dem i minst 12 sekunder för att de ska skickas över till ditt långtidsminne. Annars halkar de ur minnet, precis som ett stekt ägg glider ur teflonpannan.

Hur ska vi göra då för att skapa en bättre balans, så att vi inte sugs ner av allt negativt?

Ja, självklart ska vi inte ignorera allt som är negativt eller försöka tvinga oss att aldrig tänka en negativ tanke. Men det kan vara bra att vara medveten om hur våra hjärnor fungerar, så att du kan försöka balansera upp den här dragningen åt det negativa genom att medvetet också rikta ditt fokus mot allt som faktiskt är rätt och bra.

Se dig själv som en guldgrävare. Leta aktivt efter guldkornen bland allt grus i pannan och gläd dig åt varje litet guldkorn du hittar. Ta upp, putsa och beundra varje liten bit guld en stund innan du går vidare. Lägg inte så mycket vikt vid gruset, sila bara bort det och låt det försvinna. Njut av och fira dina framgångar, vältra dig en extra stund i sådant som går bra, uppskatta allt som är vackert, gott och bra runtomkring dig. Håll dina positiva upplevelser i medvetandet i minst 12 sekunder, så att du fyller långtidsminnet med minst lika mycket positivt som negativt. Ge inte teflonhjärnan en chans att låta guldkornen halka ut!
 

Läs hela inlägget »

Fundera ett ögonblick på något som du skulle vilja utveckla hos dig själv.

Vad tänkte du på? Något du är dålig på idag, dvs en svaghet? Eller något du redan är ganska bra på, men vill träna upp och bli ännu bättre på, dvs en styrka?

Jag brukar ställa den här frågan när jag föreläser, och det är alltid en majoritet som uppger att de tänkte på en svaghet. Är inte detta ganska fascinerande? Så fort vi hör ordet utveckla, så kopplar vår hjärna det automatiskt till svaghet. Ja, vi har ju faktiskt till och med döpt om svagheter till ”utvecklingsområden”. Styrkor däremot, de finns ju redan där, så dem behöver vi inte ägna så mycket uppmärksamhet och tid åt. Eller?

Många av oss tänker nog att vi har vårt största utrymme för utveckling där vi har våra svagheter. Det antagandet vilar i sin tur på ett annat antagande, nämligen att vi alla kan bli ungefär lika duktiga på vad som helst.

Men när Gallup studerade vad världens mest framgångsrika chefer har gemensamt, fann de att dessa chefer tänker precis tvärtom. De utgår ifrån att varje individ har unika och ofta bestående talanger, och att vi har vårt största utrymme att växa där vi har våra styrkor. Det är bara genom att bygga vidare på och utveckla våra styrkor som vi kan blir riktigt mästerliga inom ett område, aldrig genom att åtgärda våra svagheter. Att bara åtgärda svagheter kan inte ens kallas för utveckling, menar Gallup, det är snarare skadebegränsning. Och det måste vi självklart ägna oss åt ibland, åtminstone om våra svagheter ligger i vägen för goda prestationer. Men lägg inte mer tid än nödvändigt på svagheterna – det räcker att få upp dem på en okej nivå.

Vilka styrkor har du själv? Ett sätt att ta reda på dina styrkor är att göra gratistestet ”VIA Survey of Character Strengths” som finns på www.authentichappiness.org. Det är utvecklat av två ledande professorer i psykologi. Du kan också fundera på vad du var bra på redan som barn, vad du ofta får beröm för, vad du tycker är riktigt roligt eller vad du har haft lätt för att lära dig – allt detta brukar signalera att det handlar om en styrka. Och så kan du förstås fråga din omgivning vilka styrkor de ser hos dig.

Viktigast av allt när du väl känner till vilka dina styrkor är: Se till att använda dem mer och hitta sätt att utveckla dem vidare!

Fundera också över vilka styrkor som finns i din arbetsgrupp eller organisation. Hur kan ni bäst tillvarata varje individs unika styrkor? Det har visat sig att de organisationer som är bäst på att ta vara på sina medarbetares styrkor har högre produktivitet, högre kundnöjdhet och lägre personalomsättning än andra. Det finns alltså stora vinster att göra på att skifta fokus från att åtgärda svagheter till att bygga på styrkor, även på organisatorisk nivå.

Varför inte börja redan idag? 

Läs hela inlägget »

Jag förbereder just nu en föreläsning om att hitta kraften när livet krisar, vilket väcker många tankar och reflektioner hos mig själv. 

Ibland tror jag att vi har felaktiga förväntningar på livet – vi tror att vi ska leva i konstant lycka och hälsa, annars är det något som har blivit fel. Men hur många människor går igenom ett helt liv utan sjukdom, kriser, motgångar och sorger?

Vad är förresten ett helt liv? Kan vi utgå ifrån att vi alla ska leva tills vi blir 90 år?

Många gånger tror jag vi tar för givet att allt bara ska glida på, att ett problemfritt liv är normalläget. Men kriser är en del av livet. Livet går både upp och ner, ibland så mycket ner att vi tycker det är förbannat orättvist.

Men istället för att bara förbanna vårt öde när det går ner, kanske vi också måste lära oss att varje bra dag är en gåva och inte något självklart. Efter att ha förlorat båda mina föräldrar och min svåger alldeles för tidigt, har jag blivit mycket bättre på att värdesätta livet. Jag har insett att varje dag jag faktiskt vaknar och slår upp mina ögon och känner att jag lever och andas är en gåva. Varje dag jag får tillbringa tillsammans med de människor jag älskar är en gåva.

Men vi kan aldrig veta hur många sådana dagar vi får. Och därför gäller det att ta vara på dem, att leva här och nu så mycket det bara går och att uppskatta allt gott du har omkring dig. 

Skylten på bilden hittade jag på ICA Maxi häromdagen. Hängde upp den i min hall och blir glad varje gång jag ser den - en bra påminnelse om att uppskatta livet. Dessutom en fantastisk sång. 

Läs hela inlägget »

Nu har jag inte skrivit på länge, anledningen är att jag har varit fullt upptagen med att vara ledig. Och när jag är ledig, då är jag det på riktigt. Jag tillhör inte den skara föreläsare som ägnar semestern åt att skriva klart den nya boken, sätta ihop nya föreläsningar, blogga, skapa nya koncept, filmer, gå kurser osv. I stället kopplar jag bort allt som har med jobbet att göra och njuter av att bara vara och göra det som faller mig in.

Den här sommaren har jag tillbringat mycket tid på hemmaplan. I maj blev jag ”sysbo” – min ena syster och jag köpte ett stort tvåfamiljshus där vi nu bor tillsammans. Vi har varsin våning och separata hushåll och kan välja att umgås när vi känner för det eller stänga om oss om vi vill vara ifred.  En okonventionell boendelösning som passar oss perfekt. Efter fem år i lägenhet på tredje våningen njuter jag av att återigen ha ett hus och en trädgård att greja med.

Så här långt har min sommar varit kanon! Visst kunde jag ha önskat mig lite mer sol och värme utöver den veckas högtryck vi hade i slutet av juni/början av juli. Men det är med vädret precis som med mycket annat i livet som vi inte kan påverka – även om vi inte kan göra något åt det så kan vi välja våra egna reaktioner och tankar kring det.

Jag har en vana som brukar hjälpa mig att känna mig gladare och mer positiv, och det är att varje gång något inte blir som jag vill så tänker jag ”Ok, det här blev ju inte riktigt som jag hade önskat, men nu är det som det är. Så, vilka fördelar finns det med det?

Och det finns massor av fördelar med regnandet! Några exempel:

  • Våra nyplanterade buskar och träd trivs och behöver inte vattnas.
  • Det blir ett kanonbra svampår.
  • Bönderna verkar nöjda och glada och pratar om rekordskörd.
  • Man kan stanna inne och tända ljus, krypa upp i soffan med en god bok eller plöja igenom alla säsonger i någon av alla serier som finns på HBO eller Netflix.
  • Man kan äta en massa onyttigt utan att behöva oroa sig för bikinifiguren.
  • Dessutom är det faktiskt jättehärligt att gå ut i naturen även om det regnar. Det kanske inte känns så lockande innan man kommer ut, men det är bara att sätta på stövlar och bra regnkläder och övervinna sitt motstånd! Idag tvingade jag mig ut med hundarna i ösregnet och tänkte innan att ”nu blir det ingen långpromenad, max 20 minuter tänker jag härda ut!” Men väl ute var det precis lika härligt som alltid att komma ut i skogen. Jag gick omvägar och letade kantareller utanför de upptrampade stigarna och passade även på att träna lite kantarellsök med hundarna, som blev jätteglada när de fick utmaningar och belöningar. Jag kände absolut ingen brådska att komma hem utan njöt i fulla drag av promenaden, som blev närmare en timme trots regnet.

Just när jag har skrivit så här långt och sitter och funderar över vilka fler fördelar det finns med regn, ropar min syster från sin lägenhet på övervåningen att det regnar in hos henne. Jag rusar upp och ser att det har runnit in vatten från taket längs en yttervägg. Skit också!! Nu blev det genast lite svårare att vara positiv till regnandet…


Men systern, som också är bra på att se det positiva i olika situationer konstaterar att ”Ja men nu vet vi i alla fall att vi inte ska vänta med att byta tak! Det var väl bra att vi fick veta det.” Sen gör vi upp planer för hur vi ska upp på taket (som är väldigt högt!) och in på vinden i morgon och försöka få en bild av läget – och asgarvar åt hur det ska gå till när båda är höjdrädda, en har dålig balans och en tycker illa om trånga utrymmen. Men med säkerhetslinor och lite envishet ska det nog gå! :)

Nog för denna gång, kanske dröjer det ytterligare ett tag innan jag skriver något igen, jag tog en liten paus i ledigheten idag men än är jag inte helt klar med den. Hoppas du njuter av sommaren, oavsett hur vädret ser ut där du är!

Läs hela inlägget »

Vad har du för förväntningar på människorna i din närhet? Några av de mest spännande studierna inom socialpsykologin handlar om självuppfyllande profetior, vilket innebär att det vi förväntar oss ska hända också tenderar att bli verklighet.

Ett känt exempel är Robert Rosenthals studier på 60-talet, där han intelligenstestade barnen i en skola i Kalifornien och slumpmässigt lottade fram namnen på ett antal barn, som han pekade ut som de mest intelligenta. Detta ledde till att lärarna fick högre förväntningar på de utpekade "smarta" barnen, och i slutet av läsåret visade det sig att dessa barn hade fått mycket bättre skolresultat än sina kamrater.

På samma sätt kan du påverka människor omkring dig med dina förväntningar. Ser du det bästa hos andra så är det också det du får. Tror du det värsta om andra så är det mer av det du får. Vi får helt enkelt mer av det som vi uppmärksammar.

Här är 3 enkla steg som hjälper dig att få fram det bästa i andra:
# Ha höga förväntningar
Ha tillit till de människor du har omkring dig, tro på deras förmåga och potential att utvecklas. Utgå ifrån att det du önskar dig mer av hos andra redan finns där, även om det inte är så synligt.
# Spåra det goda
Håll utkik och leta aktivt efter varje litet tecken på det du vill se mer av.
# Vattna där det gror
Så fort du ser ett litet tecken av det du önskar mer av, gäller det att förstärka det. Visa uppskattning, ge uppmärksamhet, uppmuntran, erkännande och beröm, be om mer.

Jag coachade en gång en kvinna som tyckte riktigt illa om sin exman, och han i sin tur tyckte lika illa om henne. Eftersom de hade två barn ihop var de ändå tvingade att försöka samarbeta, med tämligen uselt resultat.

Jag gav kvinnan i uppgift att under de närmaste veckorna utgå ifrån att exmannen också ville ha ett bättre samarbete, leta efter varje litet tecken på samarbetsvilja hos honom, och så fort hon upptäckte något, förstärka det och visa sin uppskattning. Mindre bra beteenden skulle hon bara ignorera. Och så skulle hon naturligtvis försöka uppföra sig vettigt själv också.

Tre veckor senare kom hon tillbaka och sa "Det är jättemärkligt, han har blivit riktigt trevlig!"

Vem har du i din närhet som du skulle kunna testa det här på? Någon du retar dig lite på? Eller kanske någon som du redan nu ser potentialen hos, men som skulle behöva lite stöttning för att verkligen blomma ut? Prova! Ha tilltro till personen, leta efter det goda och förstärk när du hittar det!
 

Läs hela inlägget »

Vill du vara en medelmåtta eller en mästare?  

I studier där människor ombeds att betygsätta sig själva på olika positiva egenskaper, ger nästan alla sig själva ett betyg över medel. Detta stämmer naturligtvis inte med verkligheten, eftersom vissa av oss per definition måste hamna under medel. Men det illustrerar en poäng, nämligen att vi helt enkelt inte vill vara medelmåttiga – vi vill alla vara över medel, kanske till och med fenomenalt bra.

Psykologiprofessorn Alex Linley skriver i sin bok ”Average to A+ - realising strengths in yourself and others” om det han kallar “medelmåttighetens förbannelse”. Han menar att denna förbannelse förstör våra ambitioner att växa och utvecklas till det bästa vi kan bli, både i skolan och i arbetslivet.

”Medelmåttighetens förbannelse” innebär en tro på att alla människor ska vara lika bra på allting. Men det är de inte. Och när de inte är det, så fokuserar vi på det de är sämre på och försöker åtgärda deras svagheter. Resultatet blir att vi i bästa fall får en samling medelmåttor, eftersom ett ensidigt fokus på att åtgärda svagheter aldrig kan hjälpa en person att bli riktigt duktig på något, bara att bli OK.

För att bli fenomenalt bra på något behöver vi i stället tillvarata och bygga vidare på våra styrkor. Alla kan inte vara bra på allt, men vi är alla bra på något.

Så bryt dig loss från medelmåttighetens förbannelse, hitta dina styrkor och använd dem för att bli den absolut bästa versionen av dig själv. Fokusera också mer på styrkor än på svagheter hos andra och hjälp dem att förverkliga sin fulla potential.

Läs hela inlägget »
Att lyssna är bland det svåraste som finns! Men vad beror det på? Här är några fällor vi lätt faller i:

Vi lyssnar efter det vi förväntar oss att höra
Om din chef kommer in och ser bister ut och du vet att du ligger efter med en rapport - vad lyssnar du efter då? Kritik förstås, och omedelbart börjar du förbereda ditt försvarstal. Om din gnälligaste medarbetare hejdar dig i korridoren – vad lyssnar du efter då? Mer gnäll förmodligen, och du suckar inombords redan innan medarbetaren har öppnat munnen.

Vi associerar till egna upplevelser
Innan den du talar med har hunnit prata färdigt avbryter du och säger något i stil med ”Jag vet precis vad du menar, samma sak hände mig förra veckan.” Och sen tar du över samtalet och pratar vidare om din egen upplevelse i stället för att lyssna på vad den andre ville berätta.

Vi avbryter för att vi inte håller med
I stället för att lyssna klart och försöka förstå den andres upplevelser och se saken ur hens perspektiv, avbryter du och talar om att ”så där är det inte alls”.

Vi förbereder vad vi själva ska säga
Medan den andre pratar slutar du lyssna och är redan igång med att förbereda ditt svar, dina motargument eller din lösning på personens problem.

Vi tar på oss ”fixarkepsen”
Du vill så gärna hjälpa den andre att du börjar fundera på lösningar innan du ens har hört hela problemet. Risken är stor att de lösningar du levererar inte alls är de bästa i just det här fallet.

Stress gör att vi inte är närvarande
Du har så fullt upp med dina egna tankar och arbetsuppgifter eller har bråttom för att hinna till ditt nästa möte, så du nickar och hummar lite men hör egentligen inte vad den andre försöker säga.

Hur gör man då för att bli en bättre lyssnare? Här kommer 5 tips:
  1. Bestäm dig för att lyssna förutsättningslöst i stället för att ha en förutfattad mening om vad du tror att den andre ska säga.
  2. Parkera dina reaktioner! Varje gång du får en impuls att avbryta för att du inte håller med, för att din upplevelse ser annorlunda ut, för att du vill ge tips och råd eller för att du vill berätta om när du själv var med om något liknande – bit dig i tungan och håll tyst!
  3. Var nyfiken och ansträng dig att verkligen försöka förstå den andres upplevelse, även om du inte håller med om allt. Ställ frågor för att fördjupa din förståelse.
  4. Ansträng dig för att verkligen lyssna på allt den andre har att säga, innan du börjar fundera över ditt svar. Det gör inget om det blir en liten paus i samtalet!
  5. Om du inte har tid att lyssna just nu, säg det och kom överens om en tid då det passar bättre.

Lycka till!
Läs hela inlägget »
Etiketter: lyssna, bättre lyssnare

Positive Deviance (PD) – på svenska ”positiv avvikelse” – är en förändringsmetod baserad på grundantagandet att det i varje grupp, samhälle eller organisation finns människor som med ovanliga men framgångsrika beteenden eller strategier hittar bättre lösningar på ett problem än sina kamrater, trots att de ställs inför samma utmaningar och inte har vare sig bättre resurser eller kunskaper. Dessa individer kallas ”positivt avvikande”.

PD har främst använts i olika hjälpprojekt runtom i världen. Ett av de första projekten som använde metoden syftade till att minska undernäringen bland barn i fattiga byar i Vietnam. När programmet startade 1990 uppskattades det att ca 60% av barnen under fem år i de berörda byarna led av undernäring.

I stället för att leta efter orsakerna till att så många barn var undernärda, letade hjälparbetarna upp de friskaste barnen i de byar de besökte. De upptäckte att till och med bland de allra fattigaste familjerna i byarna fanns det vissa barn som var mer välnärda än andra. De sökte sedan upp föräldrarna till dessa barn och intervjuade och observerade dem för att ta reda på vad de gjorde för att hjälpa sitt barn att hålla sig friskt. Det visade sig att dessa föräldrar gav sina barn en sorts kräftdjur från risfälten, och kräftdjuren var en bra proteinkälla. De gav också sina barn mat oftare, 4-5 gånger om dagen, i stället för 2 mål om dagen som var det vanliga. Mängden mat var densamma, men genom att den fördelades på fler måltider kunde de små barnen bättre ta upp näringen.

Hjälparbetarna spred kunskapen i byarna så att andra kunde lära sig och ta efter och satsade också mycket på att inte bara informera utan också bidra till verkliga beteendeförändringar. Projektet blev en stor framgång som på två år minskade undernäringen bland barn med hela 85%, arbetssättet spreds sedan till hjälpinsatser i andra länder.

På senare år har metoden PD också börjat användas för att utveckla organisationer och företag. I de flesta organisationer finns det enskilda individer eller grupper som har hittat egna lösningar på problem, lösningar som avviker från hur alla andra gör och som är mer framgångsrika än andra. Genom att hitta dessa positiva avvikelser, lära av dem och sprida lösningarna i resten av organisationen kan man skapa fantastiska resultat.

Vilka positiva avvikelser kan ni hitta och lära av i din organisation?

Läs hela inlägget »

En viktig drivkraft för de flesta människor är att få känna att vi gör ett bra jobb, att vårt arbete är viktigt, att vi bidrar, presterar och uppnår goda resultat, och kan känna oss stolta över det vi presterar. Därför är det också viktigt att hitta rätt fokus i arbetslivet.

Tyvärr fokuserar många arbetsplatser alldeles för mycket på sina negativa resultat – på fel, brister, problem, avvikelser och misslyckanden.

En arbetsplats jag besökte hade en enorm whiteboard på hjul stående mitt i kontorslandskapet. Högst upp på tavlan stod det ”Rapporterade fel” och hela tavlan var fullklottrad med fel, brister, avvikelser och elände. ”Var har ni rättavlan då?” frågade jag. Då fick jag en skamsen blick och ett mumlande svar: ”Nä, någon sån har vi inte…”

Tyvärr är de nog inte ensamma. Trots att man på de flesta arbetsplatser gör mycket mer rätt än fel, fokuserar man inte på de goda resultaten, utan mer på det som inte blev så bra. Det här skapar en negativ atmosfär, det drar ner människor och får oss att känna oss misslyckade. Ofta gör vi det inte bara på organisatorisk nivå, vi gör det mot oss själva också.

Fokusera i stället på det som går bra! Uppmärksamma era goda resultat, lyft fram positiva exempel, prata om era framgångar och analysera varför det blev så bra. Då skapar ni en positiv atmosfär där människor kan känna sig stolta över sina prestationer och resultat, ni kommer också att få en massa goda och kreativa idéer till hur ni kan göra ännu mer av det ni gör bra, och det kommer garanterat att leda till ökad arbetsglädje.

Här är en enkel övning ni kan göra i teamet för att lyfta och lära av era framgångar, inspirerad av utvecklingsmetoden Appreciative Inquiry:

Intervjua varandra två och två och ställ frågor som:

  • Berätta om en situation när du tyckte att vårt team lyckades extra bra med något!
  • Vad var det som bidrog till att vi lyckades så bra?
  • Vad gjorde du själv?
  • Vad gjorde andra?
  • Vilka styrkor i teamet blev tydliga?


 Återberätta historierna för hela gruppen och försök gemensamt hitta vilka framgångsfaktorer som har bidragit till när ni har lyckats som bäst. Diskutera i gruppen hur ni kan bygga vidare på dessa framgångsfaktorer och göra ännu mer av det ni gör bra.

Lycka till!
 

Läs hela inlägget »

Gnälliga kollegor är ett utbrett problem på många arbetsplatser. Jag hör ständigt berättelser om hur en eller två gnällspikar i ett möte lyckas dra ner samtliga andra deltagare och skapa en så negativ atmosfär att all kreativitet dödas.

Jag tror att gnällspikarna sällan är medvetna om att de ses som just gnällspikar. Många av dem går nog i stället runt med en känsla av att vara utsatta för all världens orättvisor och elände, och tycker att de bara säger som det är och förtjänar sympati och förståelse.

För ärligt talat – inte kan det väl finnas någon som vaknar på morgonen och medvetet tänker: ”Jajamen, i dag ska jag verkligen göra mitt bästa för att förpesta stämningen på jobbet och förstöra dagen för så många av mina kollegor som möjligt!”

Om vi har att välja mellan att vara en person som lyfter sina kollegor eller en som sänker sina kollegor – då har jag svårt att tänka mig att särskilt många medvetet skulle välja det senare.

Men hur ska vi bemöta gnället då?

Jag tror på att vara rak och tydlig. Självklart kan vi också visa viss empati, men inom rimliga gränser, för vi vill ju inte förstärka gnället. Här är några förslag:

  •  Tvinga gnällspiken att ta ansvar och att lägga fokus på rätt saker.
    ”Jag hör att du verkligen tycker att detta är jobbigt. Vad tänker du göra åt det?”
    Svaret blir då förmodligen något i stil med: ”Jag kan inte göra något åt det/det är ingen idé/det är inget jag kan påverka”.
    Och då kan du svara: ”Men då är det väl dumt att slösa massor av energi på det? Bättre att vi lägger vår tid och kraft på det vi faktiskt kan påverka."
  • Försök få gnällspiken att formulera om problemet till ett positivt mål.
    "Jag förstår att du är missnöjd med situationen. Hur skulle du vilja ha det i stället?”
  • Ge ärlig feedback om hur du upplever gnällspiken. Skulle du acceptera att dina barn betedde sig på det här sättet och gnällde om allt? Förmodligen inte, du skulle ta ett samtal med dem. Gör samma sak med din kollega!
    ”Vet du, jag upplever att du väldigt ofta är negativ och rentav gnällig på våra möten, och jag tycker att det påverkar hela stämningen negativt. Jag vill knappt vara med på mötena för det suger så mycket av min energi. Jag skulle önska att du tänker dig för innan du slår ner på saker och i stället försöker se det som är positivt och själv bidrar med konstruktiva förslag.”
  • Eller kanske den enklaste responsen:
    ”Berätta något bra!”
     
Har du några andra förslag som har fungerat för dig? Kommentera gärna!
 
Läs hela inlägget »

Alla organisationer vill nå framgång, men det är stor skillnad på hur de bär sig åt. Forskaren Kim Cameron har visat att de allra mest framgångsrika organisationerna skiljer sig från sina konkurrenter på tre avgörande sätt:

  1. Medan de flesta organisationer fokuserar på att förebygga och lösa problem och brister, med målet att upprätthålla en minimistandard, siktar de mest framgångsrika organisationerna mycket högre - de strävar efter att överträffa alla förväntningar och nå exceptionella resultat.
  2. De skapar en kultur som uppmuntrar goda handlingar, som att hjälpa varandra, vara generös, dela med sig av information och förlåta människor när de gör misstag.
  3. De har ett uppskattande förhållningssätt, dvs de fokuserar på det bästa snarare än det värsta. De lyfter fram styrkor, förmågor och möjligheter snarare än hot, problem och svagheter.

Vilken strategi har din organisation för att nå framgång?

Läs hela inlägget »

Två av de främsta forskarna inom den positiva psykologin, Barbara Fredrickson och Marcial Losada, har funnit att människor blomstrar och presterar mycket bättre när de är i en miljö präglad av positiva känslor och positiv kommunikation. Förhållandet mellan positiva och negativa samtal i en organisation bör idealt vara 3:1 eller högre. Framgångsrika team, par och organisationer har tre gånger fler positiva, hoppfulla och uppskattande samtal än negativa, problemfokuserade.

Och egentligen är det ju ganska självklart. När vi ägnar mycket mer uppmärksamhet åt fel och brister än åt det som fungerar bra, då skapar vi en negativ atmosfär, där människor känner sig misslyckade, där man upplever att man aldrig är tillräckligt bra och där energin är låg.

Men när vi istället ägnar vår uppmärksamhet åt våra styrkor, vad vi gör bra och hur vi bär oss åt när vi lyckas som allra bäst, då skapar vi en atmosfär fylld av energi, där människor känner stolthet, självförtroende, glädje och inspiration.

Hur ser det ut hos er - vad pratar ni mest om på jobbet? Det som fungerar bra eller era problem och misslyckanden? Är det tre gånger fler positiva än negativa samtal?

Läs hela inlägget »

Har du upplevt hur svårt det är att stå emot när någon ler varmt och genuint mot dig? Innan du vet ordet av har ditt eget ansikte spruckit upp i ett leende. Och när en obekant person på tåget gäspar, visst har du då gjort detsamma? Har du varit med om att du har tittat på ett TV-program där någon till exempel springer in i en dörr eller får något kastat i ansiktet, och att du då har ropat ”aj” och fört upp händerna mot ditt eget ansikte?

I slutet av 1990-talet upptäckte en grupp italienska forskare något de kallar spegelneuroner i våra hjärnor – specialiserade hjärnceller som faktiskt känner av och sedan härmar en annan persons känslor, kroppsförnimmelser och handlingar. Tack vare dessa spegelneuroner är våra känslor oerhört smittsamma. Och ofta leder dessutom de härmade känslorna till härmade handlingar.

En studie visade att när tre främlingar möts i ett rum, överför den person som visar starkast känslor sitt humör till de andra inom ett par minuter.

I en annan studie fick deltagarna uppgifter att utföra i grupper. I hälften av grupperna fick en av deltagarna hemliga instruktioner att vara tydligt positiv. Forskarna videofilmade gruppernas möten, registrerade deltagarnas känslor före och efter och utvärderade prestationer. Resultatet? När den positiva gruppmedlemmen kom in till mötet smittade hans eller hennes goda humör omedelbart av sig på övriga. De grupper som smittats med positivitet hade bättre samarbete, färre konflikter och bättre prestationer, både individuellt och för gruppen som helhet.

På motsvarande sätt har studier av idrottslag visat att det räcker med en glad och positiv spelare för att smitta hela lagets humör, och att ju bättre humör laget är på, desto bättre spelar de.

Tänk vilken nytta detta kan bidra med i organisationer! Och motsatt, eftersom negativa känslor smittar minst lika mycket som positiva. Forskare har lagt märke till att känslor sprids så mycket i organisationer att varje arbetsplats utvecklar sin egen gruppkänsla och med tiden ”känslonormer”, som förökar sig och förstärks genom de anställdas beteenden. En arbetsplats som lider av negativa, förgiftade känslonormer är ingen trevlig arbetsmiljö att vistas i, och det ekonomiska resultatet blir förstås också lidande.

Testa själv att sprida positiv smitta till människor i din omgivning! Le vänligt mot en främling du möter i hissen, på bussen eller i affären, kombinera gärna med ett trevligt ”Hej!”. Prova att ha en lite mer positiv inställning än vanligt under ett möte på jobbet, se om du kan smitta dina kollegor med din positivitet och hur det i så fall påverkar mötet. Le lite extra mot din familj och se vad som händer!

Lycka till!

Läs hela inlägget »

“To win customers — and a bigger share of the marketplace — companies must first win the hearts and minds of their employees.”

(ur Gallups rapport “State of the Global Workplace” 2013)

Jag läser i tidningen Chef om Ledarskaparnas nya undersökning VD-barometern, där VD:ar uppger att de ser ökat engagemang hos medarbetarna som det näst viktigaste utvecklingsområdet för att öka tillväxten (allra viktigast var affärsutveckling). Samtidigt har bara 1% angett medarbetarengagemang som sin främsta prioritering. ”Man har insikten om hur viktigt personalengagemanget är, men inte riktigt orken”, säger Mats Frid, som är ansvarig för undersökningen.

Det här stämmer ganska väl med den bild jag själv får när jag träffar chefer. Bara det senaste året har jag flera gånger fått höra av höga chefer att ”om bara våra medarbetare var lite mer engagerade, skulle allt gå kanonbra”. Men de verkar inte alltid ha tänkt på att engagemang inte kommer av sig självt – det går ju liksom inte att beordra fram.

Gallup har i sina globala studier visat att bristande engagemang är ett stort problem på arbetsplatser över hela världen. I deras rapport ”State of the Global Workplace 2013” kan man läsa att i Sverige är 16% av arbetskraften engagerade i sina arbeten, 72% är inte engagerade och 12% är aktivt oengagerade, dvs negativa och kanske t o m saboterar.

Och engagemang är viktigt. Organisationer med hög andel engagerade medarbetare har i Gallups studier visat sig ha signifikant högre produktivitet, lönsamhet och kundnöjdhet, lägre personalomsättning och sjukfrånvaro, och färre säkerhetsincidenter.

Hur gör man då för att skapa mer engagemang? Två tips från Gallup:

1.       Rekrytera riktigt bra chefer

2.       Fokusera på och tillvarata medarbetarnas styrkor

I organisationer där cheferna fokuserar på sina medarbetares styrkor, är chansen att få engagerade medarbetare åtta gånger större (!) än där man inte fokuserar på styrkor. Människor har mycket roligare och presterar betydligt bättre om de har möjlighet att ägna sig åt uppgifter de har fallenhet och talang för. En av chefens viktigaste uppgifter är därför att hjälpa människor att upptäcka och utveckla sina styrkor.

Hur ser det ut med engagemanget på din arbetsplats? 

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter