Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

2016

Så här inför nyår kommer många tips om hur du ska utvärdera/göra ett bokslut över året som har gått och sätta nya mål för det kommande året. Många gånger kan det kännas så komplicerat och stort att man inte orkar utan bara struntar i det. Men varför krångla till saker när man kan göra det enkelt?

I Lösningsfokus är just enkelhet en viktig beståndsdel. Grundtesen i Lösningsfokus är:

”Hitta det som fungerar och gör mer av det. Sluta göra det som inte fungerar och gör något annat i stället.”

Här är några frågor inspirerade av Lösningsfokus som du kan reflektera kring för att ta ut riktningen för 2017:

  1. Vad är viktigt för dig? Vad vill du ha mer av i ditt liv?
  2. Vad har du gjort under 2016 som tar dig i rätt riktning? Vad är det som redan fungerar bra? Hur kan du fortsätta göra det och kanske till och med göra mer av det? Tänk små steg – du behöver inte göra några dramatiska förändringar, vad skulle ett litet steg i rätt riktning kunna vara för dig?
  3. När du funderar över vad som har gått bra – fundera också över vilka styrkor du har som har gjort det möjligt. Du har redan alla resurser du behöver. Hur kan du använda dem ännu mer?
  4. Vad har fungerat mindre bra under 2016? Du behöver inte gräva ner dig i det och leta efter orsakerna till att det inte har fungerat. Sluta helt enkelt att göra det som inte fungerar och testa något annat i stället. Våga experimentera och var inte rädd för att misslyckas. Det värsta som kan hända är att ditt experiment inte ger önskat resultat och då är det bara att sluta med det och prova en annan väg.
     

Lycka till och Gott Nytt År!

PS. Den här enkla frågesekvensen kan du använda när som helst under året. Du kan även ta med den till jobbet och använda den i ditt team - det är bara att ändra några formuleringar, t ex ”Vad är viktigt för oss? Vad vill vi ha mer av i vårt team?”.
 

Läs hela inlägget »

Julen är en tid då vi ska vara snälla och bry oss om våra nära och kära, och gärna också göra något gott för andra människor som har det svårt. Men glöm inte bort att vara snäll mot dig själv. Här kommer tre tips för att ge dig själv en riktigt god jul:

  • Var hälsosamt egoistisk. Låt inte stress, förväntningar och krav ta knäcken på dig, oavsett om de kommer från andra eller från dig själv. Ge dig själv utrymme att känna efter vad du själv vill och att göra sådant du själv mår bra av. Det är du värd.
  • Träna på självmedkänsla. Om du inte lyckas få till allt precis som du skulle ha önskat, klandra inte dig själv utan var snäll. Visa lika mycket medkänsla och vänlighet mot dig själv som du skulle göra mot din bästa vän. Du är en människa och människor är inte perfekta. Även om vi har goda intentioner får vi inte alltid de resultat vi önskar. Låt det vara ok.
  • Se ljuspunkterna i tillvaron och allt du har att vara tacksam för. Låt dig inte luras av alla fantastiska julfiranden du ser i sociala medier, även bakom de mest lyckliga statusuppdateringarna finns vanliga människor med sina egna sorger och bekymmer. Även om din jul inte motsvarar din bild av hur en perfekt jul ska vara, fastna inte i det du inte har utan se det du faktiskt har. Och kom ihåg att många människor på vår jord skulle önska att de hade det du har.


Varma julhälsningar från mig <3
 

Läs hela inlägget »

De frågor vi ställer till oss själva och andra påverkar vilket resultat vi får. Att borra vidare i det som inte fungerar kan få små problem att kännas mycket större. Att ställa frågor om när saker fungerar bättre hjälper oss se möjligheter och hitta lösningar.
Så här kan samma problem angripas på två helt olika sätt:
 
Problemfokus:
A: Jag kan inte hitta tid att skriva en viktig rapport.
B: När är skrivande ett problem?
A: Jag blir alltid distraherad av mailen och alla frågor och uppgifter som kommer in där.
B: Vad är orsaken till den här bristande förmågan att fokusera på det du borde göra?
A: Tja, jag har ju alltid varit lättdistraherad och bra på att skjuta upp saker.
B: Så det blir svårt för dig att skriva den här rapporten?
A: Ja, jag antar det. Kanske borde jag helt enkelt pausa projektet ett tag tills jag har lärt mig att bli mer disciplinerad.
 
Lösningsfokus:
A: Jag vill hitta tid att skriva en viktig rapport.
B: När brukar du lyckas bäst med att tillbringa en timma om dagen med att skriva?
A: När jag gör det direkt på morgonen, innan jag kollar mailen.
B: Så, hur kan du se till att skriva rapporten?
A: Jag ska skriva en timma eller två direkt när jag kommer till jobbet. Vänta med att öppna mailen till efteråt.
B: Vad mer?
A: Försöka förlägga möten till eftermiddagen när det är möjligt. Hålla morgnarna fria. Det låter faktiskt jättebra, jag ska prova det här redan i morgon.
 
Vilket angreppssätt föredrar du?

(Exemplet är fritt översatt från boken "The Solution Focus" av Jackson & McKergow)
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: lösningsfokus, frågor

Nu visar forskning att det faktiskt kan fungera.

De människor vi omger oss med påverkar vår egen upplevda lycka. Och det gäller inte bara de människor vi har i vår egen vänkrets, utan även de som befinner sig två eller tre led ifrån oss.

Om du har en vän som är lycklig ökar chansen att du ska känna dig lycklig med 15%. Och det låter ju bra, men det stannar inte där. Om din väns vän är lycklig ökar chansen att du ska känna dig lycklig med 10%, och om vännens väns vän är lycklig ökar dina chanser till lycka med 6%. Även om du aldrig har träffat den sistnämnda!

Ett bra sätt att öka din egen lycka är alltså att bidra till att dina vänner är lyckliga, så att de kan sprida det vidare till sina vänner och så vidare. Ganska fiffigt, eller hur?

(Källa: Nicholas Christakis & James Fowler, “Connected: The Surprising Power of Our Social Networks and How They Shape Our Lives”)

Läs hela inlägget »
Etiketter: karma, lycka, relationer

Tänk dig att du säger till mig att du inte vill ha kaffe. Då skulle du nog bli ganska förvånad om jag fortsatte ställa frågor och bad dig berätta mer om den där koppen kaffe - som du inte vill ha. Och jag skulle inte lära mig ett dugg om vad du vill ha i stället, du kanske vill ha te, vatten eller juice, eller du kanske inte vill ha något alls att dricka utan skulle hellre gå en promenad. 

Ändå är det precis så här människor ofta förväntar sig att jag ska bete mig när jag kommer ut som konsult och träffar kunder och klienter. Om jag t ex kommer till en organisation där de har problem med stress, då förväntar de sig att jag ska ställa en massa frågor om orsakerna till och konsekvenserna av den här stressen - som de inte vill ha.

Men jag föredrar att ställa frågor om hur de vill ha det i stället och om exempel på när de redan idag uppnår det. När känner de sig mindre stressade? När lyckas medarbetarna upprätthålla en balans så att de både mår bra och presterar bra på samma gång? Vad är det som bidrar till att det ibland går extra bra? Finns det några medarbetare som lyckas extra bra med det här? Hur bär de sig åt?

Det här är skillnaden mellan problembaserad utveckling och styrkebaserad utveckling. 

Problembaserad utveckling fokuserar på problemen - det man inte vill ha. Risken när man bara pratar om problem är att de förstoras - allt fokus riktas mot hur stressigt det är och ju mer man pratar om stressen desto mer stressade känner sig alla. Det kan också skapa en känsla av maktlöshet.

Styrkebaserad utveckling fokuserar i stället på det man vill ha mer av - lösningar, resurser, styrkor och det som redan fungerar bra. Det skapar hopp och energi och det hjälper människor att se möjligheter och lösningar och inse att de redan har de resurser som krävs för att nå dit de vill.

Vilket angreppssätt skulle du föredra? Att jag tjatar om kaffet du inte vill ha eller att jag frågar vad du vill ha i stället?
 

Läs hela inlägget »

Vem är du? I dina egna ögon och i andras? Hur ser din egen bild av dig själv ut och hur ser andras bild ut? Rymmer de bilderna hela dig eller bara vissa delar? Kanske de delar du får mest uppskattning, bekräftelse och beröm för?

En fd kollega till mig berättade en gång att hon under hela sin uppväxt hade fått uppskattning och beröm när hon var snäll och hjälpsam. Och detta hade följt henne upp i vuxen ålder, fortfarande såg hon sig själv (och sågs av andra) som snäll och hjälpsam och hon kände också en press att leva upp till den bilden. Ibland blev hon dödligt trött på den och ville bara vara sur, grinig och självisk, men det vågade hon inte – vad skulle då hända med hennes självbild?

Själv har jag alltid fått beröm för att jag är duktig och högpresterande. Hela mitt liv har jag haft prestation som främsta drivkraft. Jag trodde att jag var outtröttlig och fattade inte att även jag har mina gränser och till slut kraschade jag in i den berömda väggen. Aldrig har jag känt mig så misslyckad – all energi var borta och jag orkade inte prestera ett uns. Och vem var jag då, om jag inte längre kunde vara högpresterande? Lyckligtvis hade jag en klok läkare som fick mig att inse att mitt värde inte ligger i mina prestationer, utan i hur jag är som människa. ”Är du en trevlig människa?”, frågade han. ”Ja, det tror jag i alla fall”, svarade jag. ”Är du mindre trevlig bara för att du inte orkar prestera?” ”Nej, det hoppas jag ju inte…”

Det där fick mig att tänka till och komma till en del nya insikter. Idag har jag en lite mer nyanserad bild av mig själv. Kanske är det något som kommer med ökande ålder, kanske blir jag lite klokare med åren eller så kanske jag helt enkelt inte längre bryr mig så mycket om att upprätthålla en så endimensionell bild av mig själv.

Jag gillar fortfarande att prestera, men jag väljer vid vilka tillfällen det är viktigt att vara på topp och när jag kan vara lite latare och ”köra på råstyrka” (som en tidigare chef uttryckte det när han inte tyckte att vi behövde förbereda oss inför ett möte).

En annan vanlig bild av mig är att jag är extrovert, supersocial och ständigt i farten. För några år sen fick jag en insikt att även om jag har ett socialt jobb och gillar att stå på scen, så har jag faktiskt inget större socialt behov när jag är ledig. Tvärtom, då vill jag helst bara vara ifred och inte prata med någon. Kanske är jag mer introvert än jag har trott eller så kanske det bara handlar om återhämtning. Det är inte så viktigt vad jag kallar det – det viktiga är att våga lyssna inåt och vara den jag vill och behöver vara just nu – och inte känna mig tvingad att leva upp till en bild av hur jag ska vara. De senaste åren har jag verkligen odlat den här introverta delen av mig och mått otroligt bra av det.

Sen har vi den bild av mig som hänger ihop med mitt ämnesområde. Jag föreläser om att fokusera på det positiva, på styrkor och det vi gör rätt, och titeln på både min bok och min mest populära föreläsning är ”Släng problemglasögonen”. Det hindrar inte att jag också kan vara gnällig, negativ och älta mina misslyckanden, och då älskar människor i min omgivning att hojta ”Men Gunnel, släng problemglasögonen nu!” Men jag tror att om jag alltid skulle vara positiv till precis allt skulle jag nog bli ganska odräglig, och mitt budskap är inte heller att vi ska gå omkring och låtsas att allt är rosaskimrande, fluffigt och harmoniskt – den bilden är en kraftig förenkling av vad jag står för.

Kanske är det dags att ifrågasätta och rita om den där bilden du (och andra) har av vem du är? Du är så oerhört mycket mer mångfacetterad än den bilden, du har olika sidor som kommer fram i olika situationer och det är något gott och bra. Släpp fram alla nyanser av dig själv och var stolt över din mångsidighet!
 

Läs hela inlägget »

En tidigare coachingklient berättade för mig att hon hade brottats med samma problem i över två år, ett problem som handlade om en riktigt dålig relation till hennes exman, som även var far till hennes båda barn. Otaliga gånger hade hon beklagat sig för sina vänner, som alla var väldigt förstående och höll med om att exmannen var både dum och besvärlig. Men trots alla dessa samtal med vännerna och en massa grubblande på egen hand, hade hon inte kommit en millimeter närmare en lösning.

Vilket inte var så konstigt. Vännerna lät henne bara fortsätta beklaga sig och bekräftade hur hemsk exmannen var och hur synd det var om henne. Och vad lärde hon sig av det om hur hon skulle förbättra relationen? Ingenting.

Under våra samtal fick hon beskriva vad hon önskade sig i stället. Hur skulle en god relation se ut? Och sen började vi undersöka vad som redan fungerade bra (eller åtminstone mindre dåligt), vad som bidrog till de bättre tillfällena och hur hon skulle kunna få det att växa.

Efter bara några veckor började hon märka att relationen förändrades, och efter ytterligare några veckor kom hon till vårt sista samtal och sa "Det är jättemärkligt, han har blivit riktigt trevlig!"

I metoden Lösningsfokus skiljer man på "problemprat" och "lösningsprat".

Problemprat är när du pratar om det du INTE vill ha; problem, fel, brister, frustrationer, irritationsmoment osv. Det gör dig möjligen till en expert på själva problemet, men det är inte säkert att det hjälper dig hitta lösningen. Snarare kan det skapa en känsla av maktlöshet.

Lösningsprat är när du pratar om det du VILL ha; lösningar, resurser, vad som fungerar, tecken på framsteg osv. Lösningsprat skapar hopp, ger energi och hjälper dig att se möjligheter.

Så gott som alla människor tror att de är lösningsfokuserade. Men de flesta ägnar sig åt problemprat. Hur är det för dig?
 

Läs hela inlägget »

Min hund Nalles absoluta favoritleksak är en boll med rep. Han älskar att springa efter den när jag kastar och när han kommer tillbaka ska vi ha dragkamp. När jag sen vill få honom att släppa taget så jag kan kasta bollen igen, har jag noterat något jag tycker är rätt intressant.

Om jag drar i repet så att det blir sträckt, då drar Nalle lika hårt åt andra hållet och det spelar ingen roll hur många ”loss” jag säger, han håller envist fast i bollen. Men om jag släpper efter lite och låter repet bli slakt, då släpper Nalle taget så fort jag säger ”loss”. Och så kan vi kasta bollen igen och fortsätta leken.

Idag när vi lekte tänkte jag att så här är det ju egentligen i livet i stort och i alla våra relationer. Om du signalerar kamp – ”nu är det tävling, och jag tänker vinna över dig” – så får du ett resultat. Och risken är att det resultatet är konkurrens, motstånd, bristande samarbete och kanske t o m konflikter.

Om du i stället släpper efter lite, är lyhörd för den andre personen, lyssnar, visar välvilja och prestigelöshet – då får du förmodligen ett annat resultat. Ett resultat som präglas mer av samarbete, samspel, förståelse och gemenskap. ”Vi tillsammans” i stället för ”jag mot dig”. Partnerskap i stället för konkurrens.

Jag tror att vi alla skulle kunna släppa efter lite mer på repet då och då. Prova och se vad som händer!
 

Läs hela inlägget »

Att ge negativ feedback är inte helt lätt, men ibland måste det göras. För att din feedback ska tas emot på ett bra sätt och hjälpa, inte såra, mottagaren kan du tänka på att:

  1. Feedback ska ges med kärlek. Du ger den för att du vill hjälpa den andra personen. Behandla mottagaren med respekt och välvilja.
  2. Fokusera på beteende, inte på person. Det är en sak att säga "jag tycker det är jobbigt när du gör xxx..." och en helt annan att säga "du är en jobbig person".
  3. Var tydlig med att det du beskriver är DIN upplevelse, inte en objektiv "sanning". Säg "JAG upplever/tänker/känner/önskar...."
  4. Var nyfiken på den andra personens syn på saken. Våra upplevelser är olika och ingens upplevelse är mer sann än någon annans.
  5. Utgå ifrån att andra människor har goda avsikter, precis som du. Även om deras handlingar ibland blir fel eller irriterande, så har de i de flesta fall goda intentioner. Testa att inleda din feedback med att bekräfta det, t ex "Jag vet att du är lika mån om xxx som jag." Det betyder inte att du ska linda in budskapet i en massa positivt svammel - då gör du bara den andra förvirrad. Våga vara rak, konkret och ärlig.
Läs hela inlägget »

Om du hela tiden tänker att du måste göra X, måste åstadkomma Y, måste bli lite mer Z, och SEN blir du lycklig – då är du fel ute.

Byggstenarna för ett lyckligt liv är allt du upplever här och nu.

Var närvarande i nuet. Var som ett barn, nyfiken och öppen för nya intryck. Upptäck, utforska och förundras. Var lekfull, prova nya saker, skratta åt dina misslyckanden.

Acceptera att allt inte är toppen hela tiden – negativa upplevelser, tankar och känslor är också en del av livet. Du behöver inte tänka positivt hela tiden. Du behöver inte heller göra precis som alla andra eller ha det andra har. Fokusera på det som är viktigt och bra för dig själv och låt dina egna värderingar styra.

Var tacksam. Visa uppskattning. Var snäll, både mot andra och mot dig själv.

Du har ETT liv att leva. Tillbringa det inte med att ständigt jaga något bättre. Hitta i stället dina ögonblick av lycka i nuet. De finns där, om du bara ger dig tid att stanna upp och se efter.

Läs hela inlägget »

Brukar du tänka negativa, självfördömande tankar om dig själv? Ofta tar vi våra tankar på alldeles för stort allvar, vi snärjs in i dem, fastnar i dem och låter dem dominera hela vårt medvetande och styra vårt agerande.
 

  • Prova att under 10 sekunder upprepa tyst för dig själv ”jag är helt hopplös” (eller något annat du brukar säga till dig själv, t ex ”jag är korkad/misslyckad/en looser/jag kommer aldrig att klara det…).

    Hur kändes det?
     
  • Testa en annan tanke nu, upprepa på samma sätt under 10 sekunder tyst för dig själv ”jag är en banan”.

    Kändes det annorlunda? Varför då? Båda tankarna är ju just tankar – bara en samling ord/bokstäver!


Inom terapiformen ACT (Acceptance and Commitment Therapy) kallas fenomenet när vi fastnar i våra tankar för ”fusion”. I ACT förespråkas inte att du ska kämpa emot negativa tankar och känslor, eller byta ut dem mot positiva. I stället bör du acceptera att negativa tankar och känslor är en del av livet, men träna dig att inte fästa så stor vikt vid dem. Målet är att du ska kunna distansera dig, att lägga märke till dina tankar och låta dem komma och gå utan att bli uppslukad av dem, att inse att tankar inte är ”sanningen” utan bara ord, bokstäver eller bilder.

Att kunna separera sig själv från sina tankar kallas för ”defusion”, och bananövningen här ovan är en av många tekniker man kan använda.

Här är en annan teknik du kan testa:

  • Upprepa din självfördömande, negativa tanke (i formen ”Jag är….”) tyst för dig själv i 10 sekunder.
  • Sjung sen, tyst inuti ditt eget huvud, eller högt om du är någonstans där det fungerar, din negativa tanke till melodin av ”Ja, må han leva”.
  • Du kan också testa att upprepade gånger uttala tanken högt med fånig röst (typ Kalle Anka eller någon annan seriefigur) eller i slowmotion, t ex ”Jaaaaaaag äääääääääääärrrr hooooooooooopplööööööööööööööös”.
  • Om du vill kan du lägga till rörelse, samtidigt som du sjunger din tanke står du på ett ben och flaxar med armarna.
     

Hur kändes det? Fick du en känsla av mer distans till tanken?

Nästa steg i ACT är att fundera över vad som är viktigt för dig och hur du vill leva ditt liv. När dina självfördömande tankar dyker upp, fundera då över om dessa tankar är till nytta för dig. Det viktiga är inte om tanken är sann eller inte, utan snarare om den är ändamålsenlig och hjälper dig att leva det liv du önskar.  ”Om jag låter den här tanken styra mitt beteende, vart tar den mig då?” ”Är det här en tanke som hjälper mig att vara den jag vill vara och att leva det liv jag vill leva?”

Om du bestämmer dig för att låta ditt agerande styras av dina innersta värderingar i stället för att fösas runt av dina negativa, självfördömande tankar och känslor – då har du kommit en bra bit på väg!
 

Läs hela inlägget »

Har du upplevt hur svårt det är att stå emot när någon ler varmt och genuint mot dig? Innan du vet ordet av har ditt eget ansikte spruckit upp i ett leende. Och när en obekant person på tåget gäspar, visst har du då gjort detsamma? Har du varit med om att du har tittat på ett TV-program där någon till exempel springer in i en dörr eller får något kastat i ansiktet, och att du då har ropat ”aj” och fört upp händerna mot ditt eget ansikte?

I slutet av 1990-talet upptäckte en grupp italienska forskare de s k spegelneuronerna i våra hjärnor – specialiserade hjärnceller som faktiskt känner av och sedan härmar en annan persons känslor, kroppsförnimmelser och handlingar. Tack vare dessa spegelneuroner är våra känslor oerhört smittsamma. Och ofta leder dessutom de härmade känslorna till härmade handlingar.

En studie visade att när tre främlingar möts i ett rum, överför den person som visar starkast känslor sitt humör till de andra inom ett par minuter.

I en annan studie fick deltagarna uppgifter att utföra i grupper. I hälften av grupperna fick en av deltagarna hemliga instruktioner att vara tydligt positiv. Forskarna videofilmade gruppernas möten, registrerade deltagarnas känslor före och efter och utvärderade prestationer. Resultatet? När den positiva gruppmedlemmen kom in till mötet smittade hans eller hennes goda humör omedelbart av sig på övriga. De grupper som smittats med positivitet hade bättre samarbete, färre konflikter och bättre prestationer, både individuellt och för gruppen som helhet.

På motsvarande sätt har studier av idrottslag visat att det räcker med en glad och positiv spelare för att smitta hela lagets humör, och att ju bättre humör laget är på, desto bättre spelar de.

Tänk vilken nytta detta kan bidra med i organisationer! Och motsatt, eftersom negativa känslor smittar minst lika mycket som positiva. Forskare har lagt märke till att känslor sprids så mycket i organisationer att varje arbetsplats utvecklar sin egen gruppkänsla och med tiden ”känslonormer”, som förökar sig och förstärks genom de anställdas beteenden. En arbetsplats som lider av negativa, förgiftade känslonormer är ingen trevlig arbetsmiljö att vistas i, och det ekonomiska resultatet blir förstås också lidande.

Testa själv att sprida positiv smitta till människor i din omgivning! Le vänligt mot en främling du möter i hissen, på bussen eller i affären, kombinera gärna med ett glatt ”Hej!”. Prova att ha en extra positiv inställning under ett möte på jobbet, se om du kan smitta dina kollegor med din positivitet och hur det i så fall påverkar mötet. Le lite extra mot din familj och se vad som händer!

Lycka till!

Läs hela inlägget »

Under medeltiden fanns ett ideal för det goda livet som innebar att livet skulle bestå av tre lika stora delar: 

  • Aktivt liv
  • Kontemplerande liv 
  • Sömn

De flesta av oss har inga problem att fylla våra liv med aktivitet. Vi slår knut på oss själva för att pressa in så mycket som möjligt under dygnets 24 timmar. Jag hörde en gång en man berätta att han för att spara tid på morgonen hade börjat borsta tänderna, kissa och duscha samtidigt. Smart? Nja….

Den maniska fixeringen vid ett aktivt liv som vi nu upplever är en nyskapelse som under upplysningstiden (1700-t) spred sig över Europa. Som alla överdrifter är den förmodligen varken särskilt klok eller hälsosam.

Vi läser dagligen rapporter om att den psykiska ohälsan ökar och att människor stressar och bränner ut sig. Sömnproblemen ökar och många missar tid för begrundan och reflektion, tid för sig själva. De springer på i full fart, utan att lyfta näsan över vattenytan och reflektera över vad de håller på med.

Så här är några råd inför påsken (och för livet i stort):

  • Koppla ur autopiloten! Ta dig tid för kontemplation/reflektion varje dag.
  • Stanna upp, träna dig på att bli mer närvarande i nuet och fatta mer medvetna beslut, istället för att bara köra på i gamla mönster. Hur vill du leva ditt liv? Vad är viktigt för dig? Låt dina värderingar vägleda dig i dina beslut.
  • Skriv reflektionsbok. Ta en stund i slutet av varje dag och skriv ner vad som har gått bra under dagen och varför, lärdomar du har gjort, tankar kring vad du kan utveckla, vad som är viktigast att fokusera på just nu.
  • Ge dig själv tid för återhämtning. Fundera över vad som ger dig energi och hur du bäst laddar dina batterier.
  • Gå ut i naturen, ta en lugn promenad eller sätt dig under ett träd, ta in dofter, ljud, synintryck och njut av att bara vara.
  • Gör absolut ingenting en stund varje dag.
  • Sov!

Jag önskar dig en riktigt glad och fridfull påsk!!
 

Läs hela inlägget »

Jag tar alla chanser att lyssna på andra föreläsare för att få inspiration och nya idéer till hur jag själv kan utvecklas. Tack vare vår svenska talarförening som startades för drygt ett år sedan får jag gott om tillfällen att träffa och lyssna på kollegor.

Häromdagen slog det mig att jag har fått ett slags idealbild av hur en bra föreläsare ska vara, vad jag tror publiken vill ha och som jag har tänkt att jag själv måste efterlikna. Och detta ideal är en föreläsare med massor av energi, högt tempo, stora rörelser och många skämt.

Men så var jag och lyssnade på en kollega som var helt annorlunda, som stod ganska stilla och hade en betydligt mer återhållsam, rätt cool stil, och som var helt briljant! Kanske för att det kändes så äkta, föreläsaren var verkligen sig själv på scenen. I samma veva hörde jag en annan kollega berätta om hur hen hade lyssnat på en tredje kollega, och denne hade suttit helt stilla på en stol under hela föreläsningen och fullkomligt trollbundit publiken.

När jag gick ifrån den föreläsning jag hade lyssnat på kände jag mig glad, stärkt och på något sätt lättad. Jag sa  till mitt sällskap att ”Det jag tar med mig från den här dagen är att man kan vara en fantastisk föreläsare på många olika sätt. Det viktigaste är att vara sig själv, den absolut bästa versionen av sig själv, och inte försöka bli en kopia av någon annan.” Och i samma ögonblick jag sa det insåg jag att ”hmm, det där har jag hört mig själv säga förut, så brukar jag faktiskt avsluta en del av mina föreläsningar”.

Lite jobbigt det där, att inse att även om jag säger en del kloka saker, så lever jag inte alltid som jag lär…

Och jag tänker att den här tendensen att vilja efterlikna någon annan säkert inte bara gäller mig, jag gissar att många känner igen sig. Men den här gången fick jag verkligen en stark insikt: Självklart ska jag inspireras av andra, ta till mig tips och tricks och finslipa min egen föreläsarteknik. Men jag ska aldrig göra våld på mig själv och försöka bli någon annan än den jag är. Äkthet är kanske den allra viktigaste egenskapen hos en bra föreläsare (och kanske hos en människa rent generellt?).

Jag hoppas du också kan ta till dig det här budskapet, i din yrkesroll men även privat. Inspireras och lär av andra, men sträva aldrig efter att bli en kopia av någon annan. Se i stället till att ta vara på dina egna unika styrkor, talanger, egenskaper och förmågor och bli den absolut bästa versionen av dig själv.

(Och om du själv brukar gå runt och säga kloka saker till andra, gör en reality check ibland och kolla att du lever som du lär. :))
 

Läs hela inlägget »

I går utbildade jag chefer i kommunikation, konflikthantering och svåra samtal. Ett av mina tips var att aldrig använda sandwich-modellen för att leverera negativ feedback (dvs att linda in din kritik mellan två positiva omdömen).

Varför? 

  1. Dina medarbetare genomskådar det och fattar att du säger de positiva sakerna mest för att de inte ska tycka att du är elak.
  2. Dina medarbetare kommer bara att höra kritiken, så din positiva feedback är mer eller mindre bortkastad.
  3. Du skapar förvirring - vad är det du försöker säga egentligen?
  4. Om du kallar in en medarbetare till ett möte och inleder med att ge luddigt beröm som inte är kopplat till aktuella händelser kommer medarbetaren bara sitta och vänta på att du ska komma till saken, ju längre du drar ut på det desto mer obekvämt för er båda. Gå rakt på sak i stället.
  5. Feedback ska komma i direkt anslutning till ett önskat eller oönskat beteende, inte i klump en månad eller ett halvår senare. När din medarbetare gör något bra - säg det. När din medarbetare gör något mindre bra - säg det. Spara inte din positiva feedback för att du ska kunna linda in eventuell negativ feedback längre fram.

Det enda tillfälle då jag tycker det är ok att blanda är när du har både positivt och negativt att säga om samma händelse/samma prestation. Men lika gärna som sandwichmetoden kan du då t ex börja med allt positivt för att sen avsluta med ett eller flera förbättringsförslag. Men i alla de sammanhang då ditt egentliga syfte är att ta upp något negativt - gå då hellre rakt på sak och säg det. Om du har skapat en öppen, förtroendefull och bra relation med medarbetaren, och oftare ger beröm än kritik, behöver du inte vara rädd för att ge konstruktiv feedback när det krävs.
 

Läs hela inlägget »

Uppmärksamhet är en begränsad resurs. Vi kan inte lägga märke till allt som sker omkring oss, så därför väljer vi hela tiden, medvetet eller omedvetet, vad vi ska uppmärksamma. Tyvärr väljer vi alltför ofta att ge massor av uppmärksamhet till misslyckanden och problem, men väldigt lite till det som går bra. Och det leder till att vi upplever verkligheten som fylld av problem, bekymmer och elände.

Samtidigt sker ju en mängd små positiva saker hela tiden, rakt framför näsan på oss. Det gäller bara att lägga märke till dem! Om vi inte letar efter ljusglimtarna, framgångarna, de goda nyheterna och allt som går bra, kommer vi inte att hitta dem. En del människor är av naturen duktiga på att hela tiden se ljuspunkterna, andra har svårare för det, kanske för att den mänskliga hjärnan faktiskt är genetiskt programmerad att vara mer uppmärksam på hot och faror än på positiva saker.

Men vi kan alla träna på att ha ett mer positivt fokus. Se dig själv som en guldgrävare. Leta aktivt efter guldkornen bland allt grus i pannan och gläd dig åt varje litet guldkorn du hittar. Ta upp, putsa och beundra varje liten bit guld en stund innan du går vidare. Lägg inte så mycket vikt vid gruset, sila bara bort det och låt det försvinna. Njut av och fira dina framgångar, gotta dig en extra stund åt sådant som går bra, uppskatta allt som är vackert, gott och bra runtomkring dig.

Kanske får du en helt annorlunda och mer positiv upplevelse av verkligheten?
 

Läs hela inlägget »

Allt fler har börjat inse att det bästa sättet att utveckla sig själv, sitt team och sin organisation till att verkligen prestera på topp och få fantastiska resultat, är att tillvarata styrkor, inte att åtgärda svagheter.

Det är våra styrkor som är våra allra största tillgångar, för både oss själva, vår omgivning och våra arbetsgivare. Det är också inom de områden där vi har naturliga styrkor som vi har den största möjligheten att utvecklas till att bli riktigt mästerliga.

Men hur hittar du dina egna styrkor? Här är några av de vanligaste tecknen på att du använder en styrka:

  1. Energi: Du känner dig sprudlande och full av energi.
  2. Engagemang: Du tappar uppfattningen om tid och rum för att du är så engagerad och uppfylld av det du håller på med.
  3. Autenticitet: Du känner dig som ditt ”verkliga jag”.
  4. Höga prestationer: Du presterar på topp och är framgångsrik i det du gör.
  5. Snabbt lärande: Du lär dig snabbt både fakta och praktiska uppgifter som är förknippade med dina styrkor.
  6. Längtan: Du känner en längtan efter aktiviteter som involverar att använda dina styrkor, och du känner dig dränerad när du inte får använda dina styrkor under en längre tid.
  7. Lätthet: Du gör uppgifter utan att det känns som någon ansträngning.
  8. Motivation: Du känner dig motiverad och gör aktiviteter helt enkelt för att du älskar att göra dem.
  9. Att göra-listor: Vissa saker hinner aldrig ens komma med på dina att göra-listor, du får dem gjorda direkt för att det känns lätt och roligt, ett säkert tecken på att du använder en eller flera styrkor.
  10. Röstläge, ord och fraser: När din röst blir full av energi och entusiasm, och när du använder ord som ”jag älskar att…” eller ”det är så himla kul när…”, då är det garanterat en styrka du pratar om.
     

När du väl vet vilka dina främsta styrkor är – se till att använda dem mer! Prata med dina kollegor om vilka styrkor ni har i ert team och hur ni bäst kan tillvarata dem. Och berätta för allt i världen för din chef vilka styrkor du har och hur du vill utveckla dem vidare i ditt arbete.

(Tipsen har jag hämtat inspiration till bl a i Alex Linleys bok ”Average to A+”)

Läs hela inlägget »

Föreställ dig att du är ett litet frö. Inom dig har du all den potential som krävs för att du skulle kunna växa upp till ett stort frodigt träd. Men det förutsätter att du planteras i rätt miljö, med bördig jord, vatten, näring och solljus, och skyddad från skadedjur och hårda vindar.

Om du har oturen att hamna i en karg, torr och blåsig miljö, får du kanske vara glad om du lyckas växa upp till en torr liten buske. Det spelar ingen roll hur mycket viljestyrka du har, hur mycket du kämpar och hur gärna du vill försöka bli det där stora frodiga trädet – din miljö sätter gränser för vad du kan utvecklas till.

 På samma sätt som fröet påverkas vi människor av vår miljö; de fysiska platser vi befinner oss på och de människor, saker, idéer osv som vi omger oss med.

 Fördelen med att du faktiskt är en människa och inte ett frö är att du kan förändra din miljö och utforma den så att den stöder dig i det du vill uppnå. Thomas Leonard, ofta kallad coachingens fader, brukade säga att ”du kan delegera din framgång till miljön”.

 Om du ser över din miljö och utformar den så att den ger dig energi och drar dig framåt, slipper du vara så beroende av din egen viljestyrka och uthållighet för att nå dit du vill. Det blir lite som att åka rutschkana mot ditt mål istället för att ha ständig uppförsbacke.

När du sätter upp mål för 2016 – gör då också en plan för hur du kan skapa en miljö som hjälper dig uppfylla dem!

Se över vilka platser, saker och människor som finns i din omgivning.

  • Vilka hinder/energitjuvar/irritationsmoment har du i din miljö?
  • Hur påverkar dessa hinder/energitjuvar din förmåga att nå dina mål?
  • Vilka resurser har du i din miljö, som ger energi, inspiration och drar dig framåt?
  • Vad saknas som du skulle vilja lägga till?
  • Hur skulle din idealiska miljö se ut?
  • Om du skulle designa denna idealiska miljö, vad skulle det innebära för ditt liv?
     

Gör en plan:

  • Hur du kan göra dig av med dina energitjuvar?
  • Vilka resurser kan du vårda och dra ännu mer nytta av?
  • Vad behöver du lägga till som saknas idag?


Lycka till och hoppas du får ett riktigt fantastiskt 2016!
 

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter