Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

2016 > 02

Jag tar alla chanser att lyssna på andra föreläsare för att få inspiration och nya idéer till hur jag själv kan utvecklas. Tack vare vår svenska talarförening som startades för drygt ett år sedan får jag gott om tillfällen att träffa och lyssna på kollegor.

Häromdagen slog det mig att jag har fått ett slags idealbild av hur en bra föreläsare ska vara, vad jag tror publiken vill ha och som jag har tänkt att jag själv måste efterlikna. Och detta ideal är en föreläsare med massor av energi, högt tempo, stora rörelser och många skämt.

Men så var jag och lyssnade på en kollega som var helt annorlunda, som stod ganska stilla och hade en betydligt mer återhållsam, rätt cool stil, och som var helt briljant! Kanske för att det kändes så äkta, föreläsaren var verkligen sig själv på scenen. I samma veva hörde jag en annan kollega berätta om hur hen hade lyssnat på en tredje kollega, och denne hade suttit helt stilla på en stol under hela föreläsningen och fullkomligt trollbundit publiken.

När jag gick ifrån den föreläsning jag hade lyssnat på kände jag mig glad, stärkt och på något sätt lättad. Jag sa  till mitt sällskap att ”Det jag tar med mig från den här dagen är att man kan vara en fantastisk föreläsare på många olika sätt. Det viktigaste är att vara sig själv, den absolut bästa versionen av sig själv, och inte försöka bli en kopia av någon annan.” Och i samma ögonblick jag sa det insåg jag att ”hmm, det där har jag hört mig själv säga förut, så brukar jag faktiskt avsluta en del av mina föreläsningar”.

Lite jobbigt det där, att inse att även om jag säger en del kloka saker, så lever jag inte alltid som jag lär…

Och jag tänker att den här tendensen att vilja efterlikna någon annan säkert inte bara gäller mig, jag gissar att många känner igen sig. Men den här gången fick jag verkligen en stark insikt: Självklart ska jag inspireras av andra, ta till mig tips och tricks och finslipa min egen föreläsarteknik. Men jag ska aldrig göra våld på mig själv och försöka bli någon annan än den jag är. Äkthet är kanske den allra viktigaste egenskapen hos en bra föreläsare (och kanske hos en människa rent generellt?).

Jag hoppas du också kan ta till dig det här budskapet, i din yrkesroll men även privat. Inspireras och lär av andra, men sträva aldrig efter att bli en kopia av någon annan. Se i stället till att ta vara på dina egna unika styrkor, talanger, egenskaper och förmågor och bli den absolut bästa versionen av dig själv.

(Och om du själv brukar gå runt och säga kloka saker till andra, gör en reality check ibland och kolla att du lever som du lär. :))
 

Läs hela inlägget »

I går utbildade jag chefer i kommunikation, konflikthantering och svåra samtal. Ett av mina tips var att aldrig använda sandwich-modellen för att leverera negativ feedback (dvs att linda in din kritik mellan två positiva omdömen).

Varför? 

  1. Dina medarbetare genomskådar det och fattar att du säger de positiva sakerna mest för att de inte ska tycka att du är elak.
  2. Dina medarbetare kommer bara att höra kritiken, så din positiva feedback är mer eller mindre bortkastad.
  3. Du skapar förvirring - vad är det du försöker säga egentligen?
  4. Om du kallar in en medarbetare till ett möte och inleder med att ge luddigt beröm som inte är kopplat till aktuella händelser kommer medarbetaren bara sitta och vänta på att du ska komma till saken, ju längre du drar ut på det desto mer obekvämt för er båda. Gå rakt på sak i stället.
  5. Feedback ska komma i direkt anslutning till ett önskat eller oönskat beteende, inte i klump en månad eller ett halvår senare. När din medarbetare gör något bra - säg det. När din medarbetare gör något mindre bra - säg det. Spara inte din positiva feedback för att du ska kunna linda in eventuell negativ feedback längre fram.

Det enda tillfälle då jag tycker det är ok att blanda är när du har både positivt och negativt att säga om samma händelse/samma prestation. Men lika gärna som sandwichmetoden kan du då t ex börja med allt positivt för att sen avsluta med ett eller flera förbättringsförslag. Men i alla de sammanhang då ditt egentliga syfte är att ta upp något negativt - gå då hellre rakt på sak och säg det. Om du har skapat en öppen, förtroendefull och bra relation med medarbetaren, och oftare ger beröm än kritik, behöver du inte vara rädd för att ge konstruktiv feedback när det krävs.
 

Läs hela inlägget »

Uppmärksamhet är en begränsad resurs. Vi kan inte lägga märke till allt som sker omkring oss, så därför väljer vi hela tiden, medvetet eller omedvetet, vad vi ska uppmärksamma. Tyvärr väljer vi alltför ofta att ge massor av uppmärksamhet till misslyckanden och problem, men väldigt lite till det som går bra. Och det leder till att vi upplever verkligheten som fylld av problem, bekymmer och elände.

Samtidigt sker ju en mängd små positiva saker hela tiden, rakt framför näsan på oss. Det gäller bara att lägga märke till dem! Om vi inte letar efter ljusglimtarna, framgångarna, de goda nyheterna och allt som går bra, kommer vi inte att hitta dem. En del människor är av naturen duktiga på att hela tiden se ljuspunkterna, andra har svårare för det, kanske för att den mänskliga hjärnan faktiskt är genetiskt programmerad att vara mer uppmärksam på hot och faror än på positiva saker.

Men vi kan alla träna på att ha ett mer positivt fokus. Se dig själv som en guldgrävare. Leta aktivt efter guldkornen bland allt grus i pannan och gläd dig åt varje litet guldkorn du hittar. Ta upp, putsa och beundra varje liten bit guld en stund innan du går vidare. Lägg inte så mycket vikt vid gruset, sila bara bort det och låt det försvinna. Njut av och fira dina framgångar, gotta dig en extra stund åt sådant som går bra, uppskatta allt som är vackert, gott och bra runtomkring dig.

Kanske får du en helt annorlunda och mer positiv upplevelse av verkligheten?
 

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter