Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

2017 > 09

Vi matas ständigt med budskap om att vi ska tänka positivt, träna mentalt och sätta motiverande mål. Du ska tro på dig själv, du kan allt du vill, bara du har tillräckligt mycket viljestyrka, uthållighet och motivation. Allt verkar handla om dig själv – det är helt upp till dig att nå dina mål, prestera på topp på jobbet och skapa det där fantastiska livet du drömmer om.

Men tänk om det här inte är sant? Faktum är att det här sättet att se på utveckling och framgång glömmer bort en helt avgörande faktor, nämligen din miljö - de människor, saker, platser, idéer och förutsättningar du omger dig med.

En mängd studier visar att miljön är den kanske mest kraftfulla, och samtidigt mest förbisedda, katalysatorn för att förändra ditt liv. Vi människor utvecklas genom att anpassa oss till världen omkring oss, och därför är din miljö helt avgörande för hur du kommer att lyckas.

Viljestyrka är en begränsad resurs – ju mer du använder den desto svagare blir den. Men miljön håller ut hur länge som helst, den har ingen bortre gräns. Och då kan det ju vara smart att se till att ha miljön på din sida. En miljö som är full av hinder och irritationsmoment, eller som inte ger dig det stöd du behöver, gör det svårt att skapa långsiktig förändring. Men om du ser över och utformar din miljö så att den stöder dig i det du vill uppnå och ger dig inspiration, energi och skjuts åt rätt håll, då slipper du förlita dig på din egen viljestyrka och kan i stället bara glida med. Det blir som att åka rutschkana mot dina mål i stället för att kämpa i uppförsbacke och motvind.

Samma sak gäller förstås även på jobbet. Om du och dina kollegor ser till att skapa en riktigt gynnsam arbetsmiljö, där ni ger varandra inspiration, stöd och hjälp att lyckas, kommer ni att lyfta hela arbetsplatsen och göra det lätt och roligt att skapa goda resultat tillsammans.

Se dig omkring och titta på de människor, saker, platser, idéer och förutsättningar du själv omger dig med. Gör de det lätt för dig att växa, utvecklas och nå dina mål? Ger de dig stöd, energi, inspiration och draghjälp? Får de fram det bästa i dig? Eller suger de energi, hindrar dig och håller dig tillbaka?

Vilken liten förändring kan du göra i din miljö redan i dag för att göra den lite bättre?
 
Vill du lära dig mer miljöns påverkan och få en konkret metod för att utforma så gynnsamma miljöer som möjligt, både i ditt eget liv och på jobbet? Då vill jag tipsa om min nya bok ”Den lata vägen till ett fantastiskt liv – och arbetsliv”.

(Illustration av Eva Abelson som också har illustrerat boken)
 

Läs hela inlägget »

Många är rädda för att framföra kritik, ge tuffa besked eller ta upp känsliga frågor. Det är lätt att dra sig för det, skjuta upp det eller göra det på ett sätt som blir otydligt och förvirrande för mottagaren. Men det behöver inte vara så svårt. Tänk att du faktiskt gör människor en tjänst och vill dem väl när du tar upp problematiska saker/beteenden och hjälper dem att komma tillrätta med dem. Att ge feedback är att visa omtanke. Och om vi tänker på alternativet – att inte säga något – är det snällare? Om du går till dig själv – skulle du vilja få veta att andra uppfattar något du gör som problematiskt så att du kan göra något åt det? Förmodligen. Här kommer 10 tips på hur du gör de svåra samtalen till bra samtal.

  1. Var generös med uppskattning och beröm i vardagen. Om stämningen på arbetsplatsen i grunden är uppskattande och alla känner sig sedda och bekräftade, blir det också mycket lättare att både ge och ta emot kritik när det är befogat.
  2. Ta tag i problem direkt. Felet många chefer gör är att de väntar alldeles för länge, samlar på sig all negativ och positiv feedback till utvecklingssamtalet en gång per år, och då får den stackars medarbetaren sitta en timma och lyssna på saker hen kunde ha gjort något åt för länge sen. Ta det direkt! Varje gång du träffar dina medarbetare, ge feedback, positiv eller negativ (men blanda dem inte, se punkt 5). 
  3. Förbered dig. Fundera igenom vad du vill få sagt, vilket syfte du har med samtalet och vad du vill uppnå. Tänk igenom olika reaktioner du kan tänkas få, och hur du vill bemöta dem.
  4. Leverera ditt budskap innan du ställer frågor. Jag hör ofta chefer inleda svåra samtal med att ställa frågor: ”Hur trivs du här hos oss?”, ”Hur tycker du att det går för dig?”, ”Hur är det med dig? Är allt bra här på jobbet? Och hemma då?”. Gör inte det! Syftet är säkert gott, du vill visa att du bryr dig om, och du kanske också vill börja lite mjukt och sondera terrängen lite. Men det enda du uppnår är att du skapar förvirring och osäkerhet hos den andre kring vad ditt egentliga syfte med samtalet är. Leverera ditt budskap först, därefter kan du ställa frågor och be om den andres tankar kring det du har fört fram.
  5. Gå rakt på sak och var tydlig. Linda inte in ditt budskap och använd inte sandwichmodellen (beröm-kritik-beröm). Risken är att det du egentligen vill framföra inte går fram om du har en massa lull-lull runtomkring. Berömmet är dessutom mer eller mindre bortkastat om du blandar det med kritik. Mer om varför du inte ska använda sandwichmodellen kan du läsa här.
  6. Var empatisk samtidigt som du är professionell. Att gå rakt på sak innebär inte att du ska dundra fram som en bulldozer utan medkänsla. Du kan vara empatisk och visa omtanke samtidigt som du är saklig och uppriktig. Inled samtalet med en förvarning om att du ska ta upp något jobbigt/obekvämt/känsligt. Du kan till exempel säga: ”Jag har en känslig sak att ta upp, och jag vill att du ska veta att jag gör det för att jag bryr mig om dig.” Och sedan går du rakt på budskapet. Beskriv det oönskade beteendet, vilka konsekvenser det kan få, och att du vill förhindra dessa konsekvenser. Säg till exempel: ”Jag har lagt märke till att du har luktat alkohol flera morgnar när du har kommit till jobbet de senaste veckorna. Det här gör mig orolig, dels för hur du mår, men också eftersom vi jobbar i en farlig miljö och jag vill inte att du ska riskera din egen eller andras säkerhet.” Fråga sedan efter den andres syn på saken, tankar, reflektioner. I fallet med alkohol kanske du säger: ”Hur mår du egentligen?”
  7. Var inte rädd för känslor. Var inte rädd för att den andre kan komma att reagera med gråt, ilska eller andra starka känslor. Känslor är inte farliga! Behåll lugnet och bara vänta ut känsloreaktionen, hämta en näsduk till den som gråter, säg kanske något i stil med ”Jag förstår att det är jobbigt” men var i övrigt tyst. Träna dig på att visa trygghet i att arbeta med starka känslor, att hantera dig själv och inte bli överväldigad av eller indragen i andras känslor. Backa inte från ditt budskap för att du tycker så synd om den andre eller för att det blir jobbigt, stå fast vid att det du har tagit upp är ett problem som behöver hanteras.
  8. Se den goda intentionen. Utgå ifrån att andra människor har goda avsikter, precis som du. Även om deras handlingar ibland blir fel eller irriterande, så har de i de flesta fall goda intentioner. Om du ska ta upp ett negativt beteende kan det vara bra att bekräfta att du ser den goda avsikten. Säg till exempel: ”Jag vet att du är lika mån om xxx som jag, men när du gjorde… så fick det konsekvensen att..." 
  9. Sätt av gott om tid. Dra inte ut på den första delen av samtalet, den där du ska leverera ditt budskap. Det behöver inte ta mer än 2 minuter att få fram ditt ärende. Men sätt av gott om tid för att lyssna på din medarbetares upplevelse och komma överens om hur ni går vidare.
  10. Följ upp. Beteenden och vanor ändras inte på en dag. Boka in en tid när ni träffas igen och stämmer av. Ibland kanske ni också måste bryta samtalet, ta en paus och låta det ni har pratat om sjunka in. Bestäm när ni ska ses igen innan ni skiljs åt.

Lycka till!
 

Läs hela inlägget »

Är det inte slående hur bra vi människor ofta är på att stoppa huvudet i sanden och blunda för de förändringar vi egentligen skulle vilja göra i våra liv? Att ta det där klivet utanför den egna komfortzonen innebär att man utsätter sig för en massa risker. Men hur farliga är de egentligen? Och om man lägger riskerna i en vågskål, och i den andra vågskålen lägger alla möjligheter som öppnas upp om man vågar ta steget, vilket väger då tyngst?

När man tänker på att vi faktiskt bara har ett liv, och att det är rätt så kort – är det då inte ganska dumt att gå omkring och tycka att livet är ok, eller rentav ganska trist, i vissa fall kanske en ren misär?

”Det är ju tryggt och säkert i alla fall.” ”Det fungerar ju, det är bekvämt och smidigt.” ”Man vet vad man har men inte vad man får.” ”Jag törs inte, tänk om jag misslyckas?”
Känns argumenten igen?  

Jag bestämde mig för flera år sedan för att varken misär, trist eller ok är tillräckligt bra. Jag vill vara lycklig! Jag har bara en begränsad tid här på jorden och den vill jag göra mesta möjliga av. Jag vill jobba med saker jag brinner för. Jag vill bidra till andra. Jag vill omge mig med människor som ger mig energi, kärlek och vänskap. Och jag vill ha så roligt som möjligt.

För att skapa sitt ideala liv krävs ibland att man vågar fatta läskiga beslut. Det krävs mod. Och det krävs envishet och beslutsamhet. Men belöningen som väntar när du väl har tagit klivet kan vara hur stor som helst.
 

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter