Blogg & Nyheter

Vill du ha mitt nyhetsbrev?

Få mina tips, tankar, nyheter och inspiration direkt i din inkorg. Fyll i din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera. Brevet kommer med oregelbundna mellanrum, ca en gång i månaden.
Genom att klicka på "Prenumerera" samtycker du till att jag behandlar dina personuppgifter. Här kan du läsa om hur jag hanterar personuppgifter.

2018 > 09

Under mina föreläsningar brukar jag låta deltagarna göra en övning kallad ”Uppskattande intervju”, där de ska intervjua varandra om något de har gjort bra den senaste tiden. Det är slående (och ganska sorgligt) hur ofta deltagarna har svårt att komma på något de har gjort bra. Hur kan det vara så svårt? De flesta av oss gör ju massor av bra grejer varenda dag! Vi gör mycket mer rätt än fel, men ändå är det felen som fastnar i minnet.

Det som ställer till det för oss är det som på psykologspråk kallas ”negativity bias”, eller vårt negativa filter. Våra hjärnor är genetiskt programmerade att hålla koll på hot, risker och faror. De av våra förfäder som bara lallade runt på savannen och tänkte positivt blev inte särskilt långlivade, det var de som var vaksamma och riskmedvetna som överlevde och förde sina gener vidare. Så vi kan tacka (?) evolutionen för vår dragning till det negativa. Enligt neuropsykologen Rick Hansen är våra hjärnor som kardborreband för negativa händelser, men som teflon för positiva. När något negativt händer dig, lagras det direkt i ditt långtidsminne. Men när det händer något positivt, måste du aktivt tänka på det i minst 12 sekunder för att det överhuvudtaget ska föras över till långtidsminnet. Annars glider det bara ur minnet, som ett stekt ägg ur en teflonpanna.

Och hur många brukar ägna minst 12 sekunder åt att tänka på sådant de har gjort bra? Brukar du göra det? Eller lägger du det bara åt sidan, drar en lättnadens suck och tänker ”skönt, jag klarade det”, och springer vidare till nästa utmaning? Samtidigt som du kan ägna dagar, kanske till och med veckor, åt att älta dina misstag och misslyckanden…? Ja, då är det ju inte så konstigt att det är svårt att komma på saker du har lyckats med.

Lösningen: Sluta älta dina misslyckanden och börja i stället älta dina framgångar! När du åker hem från jobbet, släpp den där enstaka lilla negativa händelsen och fundera i stället på vad du har gjort bra, och inte minst, varför det gick så bra. Hur bar du dig åt? Och vad kan du lära dig av det, som du kan ha nytta av i liknande situationer i framtiden? Att älta dina framgångar är ett perfekt sätt att dels lära dig vad som orsakar framgång, snarare än vad som orsakar misslyckanden, dels att boosta dig själv och lagra in en massa positiva saker i långtidsminnet. Prova själv!

Vill du lära dig mer om hur du kan motarbeta teflonhjärnan? Vill du bli bättre på att tillvarata styrkor och framgångar, i stället för att fastna i brister och misslyckanden? Just nu har både Bokus och Adlibris specialpris på den nya utgåvan av min bok "Släng problemglasögonen". 
Länk till Bokus (119 kr)
Länk till Adlibris (129 kr)
 

Läs hela inlägget »

Häromdagen, när jag hittade kantareller under min skogspromenad, kom jag att tänka på när jag för flera år sedan tränade min hund Nalle i kantarellsök. Vi gick först en kurs och sen tränade vi vidare på egen hand. Jag var väl inte så jätteambitiös, vi kom aldrig längre än till att jag hittade kantarellerna först, ropade på Nalle och sa ”Var är kantarellerna?”. Sen skulle han nosa rätt på dem och så fort han satte nosen mot en kantarell skulle ha få belöning.

Nalle tyckte att det här var en jättekul aktivitet, ända tills jag vid ett tillfälle sabbade den. Till saken hör att Nalle var van att alltid sätta sig fint när jag tog fram en Frolic. Så varje gång jag berömde honom och skulle ge honom Frolic åkte rumpan ner. Och var satte han sig då? Jo, rakt på de dyrbara kantarellerna förstås! Och vad gjorde jag? Jo, direkt efter att jag hade hojtat ”Braaaa!” med glad röst och en Frolic i handen, skrek jag ”Neeeeej!” med inte fullt så glad röst, och knuffade bort honom från kantarellerna. Det här blev ju väldigt förvirrande och tråkigt för Nalle, så i sin besvikelse lufsade han iväg och hittade en stor gyttjepöl att bada i istället. Matte var knäpp och gyttjebad var mycket roligare.

Jag tänker att vi ofta beter oss likadant mot andra människor som jag gjorde mot Nalle. Vi ger dubbla budskap och skapar förvirring, missförstånd och kanske besvikelse. Inte minst när vi ska ge någon positiv feedback. Hur vanligt är det inte att de positiva orden följs av ett ”MEN”? ”Du har gjort ett jättebra jobb med det här projektet, men ska din rapport verkligen se ut så där?”

Eller när vi ska framföra kritik, och använder sandwichmetoden för att linda in det negativa budskapet mellan två positiva budskap, så att vi inte ska känna oss så taskiga. ”Du vet ju att vi uppskattar dig jättemycket, men rapporten du skrev var riktigt dålig, men det var snällt av dig att baka bullar till fredagsfikat.”

Snacka om att skapa förvirring! Jag håller benhårt fast vid att beröm och kritik ska hållas isär (även om jag uppenbarligen misslyckas själv ibland). Ge rent beröm när någon gör något bra, och kritik när någon gör något mindre bra, men blanda dem inte. Annars är risken stor att den du framför ditt budskap till gör som Nalle, blir besviken och går och badar i gyttja i stället i ren protest. 

PS. När människor känner sig uppskattade och får mycket beröm, är det också lättare att både framföra och ta emot kritik när det är befogat. Tänk också på att kritik kan formuleras på olika sätt, formulera om dina klagomål till önskemål så når du fram bättre. Dvs säg vad du vill se mer av, inte mindre av. 

Läs hela inlägget »

Tidigare i somras hade jag glädjen att få gästa min käre vän och kollega Hasse Carlssons nya soffprogram. Här kan du se avsnittet, där vi bl a pratar om att slänga problemglasögonen, om vad vi tycker om positivitetsindustrin, och om vad jag menar med "den lata vägen till ett fantastiskt liv".

Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste kommentarer

Etiketter